Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag sa ingenting. Jag hade länge önskat att slippa ta en oskyldig människas liv.

Jag stirrade framför mig.
Då kanske jag skulle kunna....Rädda andras liv i stället för att ta dem? Skulle jag kunna det?
Edward hade ju sagt att det skulle bli en stor kraftansträgning att sluta med människoblod.
Men vad som än krävdes skulle jag göra det.

Jag slet mig från Bree och gick mot trappan. Jag ville tänka lite. Tanken på att sluta döda människor hade överrumplat mig.

"Kan du gå ut och tänka, minst 10 meter härifrån?"
Sa Edward bedjande.
Var han tossig?
Varför skulle han bli galen ifall Diego tänkte?
"För att jag kan läsa tankar." sa Edward och sneglade på mig.

"Jaha."
Sa jag. Jag koncentrerade mig inte på vad han riktigt sa. Jag gick ut ur huset och började springa mot skogen. Jag kom fram till ett fallet träd och satte mig. Jag lutade huvudet mot händerna.
En känsla vällde upp inom mig. Svartsjuka.

Jag stirrade på Edward. Jag märkte knappt att Diego gick ut.
"Du kan...läsa tankar?" Frågade jag högt.

Nä det var inte svartsjuka det måste vara något annat.

"Ja...Det är min gåva." Sa Edward och sneglade på mig igen.

Jag reste mig upp från trädet och hoppade. Jag tog tag i en gren och hävde mig upp. Därifrån kunde jag se in i vardagsrummet där dom andra fortfarande var.

Jag stirrade på Edward.
Gåva? Läsa tankar?