prs eragon

Men men. Man får väll stå sitt kast.

Jag går med släpande steg till ett bord med en drickande man.
"Goddag min herre. Kan jag sitta här? Jag betalar gärna din nästa drink."
Mannen skiner upp och nickar.

jag somnar...

Jag beställer två öl, men låter själv bli att dricka. Jag måste hålla mig nykter.
"Jag har varit på resa länge och har varit väldigt långt härifrån. Berätta för mig om det finns några nyheter häromkring."
"Jag vet inte mycket, bara rykten om att alvernas skog har brunnit ner. Så har jag hört rykten om någon som heter Vanir som ska ligga bakom. TydligenHar han försökt döda en av de nya drakryttarna. Hon heter något i stil med Anni eller så."
Att den främmande mannen vet så mycket förbryllar mig. Och det gör ont att påminnas om Anya.
"Varför försökte han det?"
Av det jag hört är han arg på henne. Och rädd för henne eftersom hon skulle kunna stoppa honom, men jag vet inte varför han måste stoppas.
Det hugger till i hjärtat när jag inser att jag måste tillbaka och övertala Anya att hindra Vanir.

zzzzzzzzz. Jag drömmer om livet efter döden.

Jag betalar en drink till åt den berusade mannen för att bli av med honom. Sedan går jag ut ur värdshuset och direkt mot stadens port. Där smyger jag mig ut till Faor.
Jag berättar snabbt vad som har hänt.
"Du kan inte gå tillbaka. Hennes dödsönskan kommer ta livet av dig också. Du klarar det inte."
"Jag måste, och jag vägrar dö innan världen är säker."
Jag lyckas övertala Faor och vi flyger snabbt tillbaka.

I gryningen landar vi bredvid Anya. Jag skakar henne
"Anya, res dig och hjälp till. Genast!"

"Låt mig vara!!!!"Jag sparkar mot den som skakar mig.

Sparken träffar mig hårt i magen och jag tappar andan.
"Du dör inte! Inte förrän du har gjort din plikt."
Jag skakar hårdare och låter en del av min energi flöda in i henne för att tvinga henne att leva.

"Hallå, jag lever häär! Men jag försöker sova!!!"

Jag blir förvånad och släpper.
"Verkligen?"
Jag vet inte alls om jag ska tro henne