Lily Potters första år [SV]

Jaaa!! Hurra, hurra, hurra!!!
*♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥*

Jaaaaaaaaaaa ! Vi är räddade !

Jag hann aldrig dö!! Men vänta lite nu... om kapitlet inte kommer tillräckligt snabbt kommer jag att dö i alla fall... Äsch jag ska hålla emot

Kapitel 22

Lily

Mörkret.
Det tryckte sig från sidorna, klämde allt vettigt ur henne. Kvar fanns bara hennes mörker.
Mörker, mörker, mörker.
Rädsla, panik och hopplöshet.
Hon flåsade sig fram mellan träden, med handen tryckt mot revbenen.
Hon var tvungen att stanna, hämta andan.
NEJ!
Hon kunde inte stanna, inte nu. Hon måste fortsätta framåt.
Än så länge hade hon inte sett en skymt av någonting levande. Men hon kunde höra någonting.
Någonting följde efter henne, på säkert avstånd från hennes dåliga natt syn.
Då kom hon på det och irritation flammade upp inom henne.
"Lumos." viskade hon och höll upp trollstaven. Ett ljussken tändes på dess spets och lyste upp en del av omgivningen.
Hur kunde hon vara så dum och glömma den? Just den trollformeln?
Det måste väl vara rädslan, den gör henne förvirrad. Hon måste försöka lugna sig för att kunna tänka klart. Tänka ut en plan.
Hon sjönk försiktigt ner vid det närmaste trädet, släckte trollstaven och försökte att andas så lugnt och tyst som möjligt. Hon hade ingen aning om vart i skogen hon var, hon kanske var utanför skolområdet? Hon kanske hade gått längre in i skogen istället för längre ut? Det sistnämnda kunde mycket väl vara sant. Hon såg ingen skillnad. Träden och buskarna såg likadana ut överallt, mörkret var lika mörkt överallt.
Mörkret.
Lily rös till.
När hon varit liten hade hon varit rädd för mörkret. Mörkret var det onda.
Hon och hennes bröder hade tvingat deras pappa att berätta om hans tid på Hogwarts, hur mörk den än var. Hennes bröder, som var tre och fyra år äldre än henne, hade fått höra mer av det i början. När hon varit med hade hennes pappa hoppat över många saker. Det gjorde han fortfarande och Lily klandrade honom inte, vad han hade gått igenom borde ingen göra. Men han klarade sig igenom det, och det är just därför han alltid har varit hennes "hjälte".
Det stack till i hennes bröst när hon tänkte på honom. På hennes bröder och mamma. Hon saknade dem alla, så, så mycket.
Hon ville krama om dem, sova med dem i samma säng som dem hade gjort en gång när Lily var 5. Hon kommer förvånansvärt väl ihåg det.
Albus hade varit 8 och James 9 år.
Det var storm ute den kvällen och det blåste och regnade så mycket att det kändes som om hela huset skulle gå sönder och blåsa bort. Lily var den första som sprang in till sina föräldrar. Dem höll om henne och pratade lugnande. Efter någon timme hade Albus kommit in och krupit upp på sängen och lagt sig bredvid Lily, mellan deras föräldrar. Det hade inte gått länge förrän en blixt lyste upp huset och James rusade in i sovrummet.
Harry satte sig upp i sängen och James kramade om honom.
James var och har alltid varit en sådan där person som inte riktigt vågar visa vad han känner. Han måste alltid vara cool och visa att han kan.
Han var ofta irriterande och barnslig, men nu, nu när hon satt här i skogen helt ensam, saknade Lily faktiskt honom. Inte bara lite, utan mycket.
Sakta hade hennes puls sjunkit. Hållet i sidan var borta.
Hon försökte tänka, men istället för att hennes huvud var fullt av ologiska och förvirrade tankar så var den nu tom. Helt tom.
Hon var trött och hennes hjärna var tom.
Det finns inte så mycket mer man kan gör än att gå vidare då.
Lily reste sig upp.
En kvist knakade bakom henne. Och en till och en till och en till.
Lily kände paniken stiga och hon gnydde svagt.
Hon vände sig sakta om, med trollstaven framför sig.
Hon såg ingenting. Inga gula ögon, ingen dreglande mun full av huggtänder.
Men hon hade verkligen hört något. Hon inbillade sig verkligen inte!
Ett dovt ljud hördes till vänster om henne. Och ännu ett och ännu ett. Flera dova ljud rörde sig snabbt mot henne. Som fötter mot marken, många fötter.
Hon flög runt och ropade:
"Lumos!"
Trollstaven tändes igen och Lilys egen flämtning kvävdes av hennes eget skrik.

MEEEEER! :O

MEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu på en gång

JA! Fast vi just fått ett kapitel!

Det skadar verkligen inte med några hundra till

Haha!
Ni får nästa kapitel i morgon, det är nästan klart =D

YEY! ♥