Eragon [Privat rollspel]

Aily ger upp och sjunker ihop på marken.

Nu försöker i vrida vapnet ur handen på den andra. Jag vet att så länge vi slåss med vapen så riskerar jag mitt liv, men om vi brottas kommer jag troligen vinna. Tyvärr vet han också att det är så och kommer inte släppa yxan för något i världen.

Snart är nästan alla dvärgar döda. Men inte riktigt alla. En dvärg kommer fram bakom Alex.
"Se upp" utropar Aily och knuffar bort sin bror. Istället för att träffa Alex träffar svärdet Aily kanske tjugo centimeter från hennes hjärta. Hon flämtar till...

Jag hör Aily och tappar koncentrationen för ett ögonblick. Dvärgen sliter åt sig sin yxa ochknuffar mig så jag ligger på rygg på marken. Han lägger yxan mot min strupe men tvekar. Jag tittar snabbt till Aily och ser sedan dvärgen i ögonen.

"Nej" utropar Alex och kastar sig över dvärgen. Obeväpnad. Murtagh kommer fram och dödar först dvärgen och ser sedan till Aily.

Jag är lite sorgsen över dvärgens död. Vi var slälkt, och sekunden innan Alex räddade mig så visste jag att dvärgen inte skulle döda mig. Jag tackar Alex ändå och går sedan fram till Aily och Murtagh. Jag ser på Murtagh att han har väldigt ont sedan mina slag. Innan någon tänker på att jag också är skadad sveper jag manteln runt mig så ingen ska märka det. Aily var ibland nära att dö bara fr att jag är skadad.

Murtagh helar henne.
"Du kommer klara dig" säger han. Aily sätter sig upp. Murtagh ser lika trött ut som hon känner sig. Men hon vill inte att han eller Tungdil ska stå ut med sina skador. Ingen av drakarna är skadade. Aily lägger en hand på Murtaghs axel.
"Vi klarar oss" säger Murtagh och hindrar henne att hela honom genom att sätta en hand över munnen på henne.

Jag är tacksam för att Murtagh hindrar henne. Jag antar att han har mer ont än jag eftersom hela hans rygg och en del av den övriga kroppen måste vara översållad av svullna, nästan svarta blåmärken. Jag slog honom väldigt hårt. När jag ser Aily sitta där som om inget hade hänt blir jag arg igen. Jag går fram till henne och slår henne i magen och börjar skälla ut henne för att hon ville utlämna sig.

Aily blänger på dvärgen.
"Jag gjorde det för att ingen av er skulle bli skadade och jag kommer göra om det" säger hon.
"Nej, du ska inte göra om det" säger Törne.
"Försök hindra mig" säger Aily och reser sig. Innan någon hinner hejda henne helar hon först Murtagh och sedan Tungdil. Sen vänder hon och springer.

(Här sitter jag med alla fyra böcker för att hitta rätt ord på det gamla språket)

Nu är jag trött på dne där människan. Hon gjorde samma fel som jag och lämnade gruppen. När jag gjorde det dog min drake nästan, och hon gör OM felet. Jag bläddrar i minnet vad jag har hört på dte gamla språket och vad som hände vid de olika orden. Sedan ropar jag "Slytha". Aily somnar medans hon springer, börjar springa långammare och faller sedan ihop. Sovande. Jag blir också ganska trött, men inte så trött som ibland