Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Sant. Hittar någon av er ut så skulle det vara en fördel" säger Johanna. "Men jag vill inte riktigt ut dit utan att ha något som helst vapen. Ifall du vet.." Mer sa hon inte, utan hon trodde att både Thalia och Thresh förstod vad hon menade. Johanna ville inte sitta där inne i det där rummet igen. Hon skulle aldrig klara det därinne en gång till.

"Vi kan strunta i det om du vill." svarar Thalia, inte för att hon trodde att det var någon risk för dem att de skulle bli tagna igen. "Jag hittar ut, men vapen vet jag inte." svarar Thresh henne..

"Jaja visa oss ut då, Thresh" säger Johanna, och Thresh leder dem uppåt. Snart har de kommit ut i friska luften och Johanna drar upp på hastigheten in emot skogen. De andra må inte förstå den relationen en invånare i sjuan har med skogen, men hon brydde sig inte ett dugg.

Thresh och Thalia följer efter Johanna, Thalia tänkte inte för en sekund lämna henne ensam och varken hon eller Thresh hade något emot skogen även om de båda var mest van med att jobba ute på fälten. Och Thalia någon gång ibland i fruktträdgårdarna, men skogar av detta slag var de inte vana med men Thalia hade lärt sig att älska även skogar i distrikt 14.

Så fort Johanna kommer fram till ett barrträd tar hon bort barr ifrån en gren, ganska mycket barr, och lägger i sina byxfickor. Lukten av träd är härlig, och därför skulle hon ha med sig den in i 13. In i sin lägenhet såklart. Lukten av skog hade aldrig misslyckats att få henne lugn.

Thresh ser förvånat på Johanna och sedan på Thalia som rycker på axlarna. "Jag är säker på att du skulle ta in tjock mörk jord från en åker om du bara fick." ler hon. Mycket var jobbigt och tungt i 11an men arbetet på åkern, lukten saknade hon allt.

"Du kan tro att jag är galen, Thresh, för jag bryr mig faktiskt inte. Men får jag en chans att ens få en bit av det jag kallar hemma så ska jag ta den" säger Johanna.

"Tror jag inte, jag vet." flinar Thresh skämtande och Thalia skrattar och knuffar omkull honom på marken. "Inte snällt att säga så." flinar hon och försöker stoppa barr innanför hans tröja.

Johanna skrattar, det var ju sant det han sa. Att sedan Thalia väljer att knuffa omkull honom är inte hennes fel.
"Jo, men det vet jag också. Men förstör för guds skull inte barren, Thalia" säger hon och ler. Hon plattade till fickorna så att det inte syntes att hon hade något i dem. Vad bra, hon skulle kunna känna doften ett tag där inne i 13 också.

"Ledsen Johanna, men jag tänkte att även han kunde bära in lite åt dig." sa hon roat, ställde sig upp och drog upp han på fötterna. Då ser Thalia dem och snabbt drar hon ner de båda på marken. Det var två silverfärgade svävare från huvudstaden.