The Marauders - Always and forever [SV]

HUR I MERLINS SKÄGG HAR JAG MISSAT 2O SIDOR??!

Fy tusan för att vara så upptagen med skolan att man inte ens hinner kolla mugglis då och då...

Kapitel 31
Plågor.
oktober 1994

Remus ryggade tillbaka när han såg sig själv i spegeln. Förutom det gigantiska blåmärket han själv orsakat hade han mörka ringar under ögonen, och var mycket blek. Han var rödögd och håret hade grånat.
Inte så konstigt, egentligen. En fullmånenatt och sedan två nätter där han ständigt vaknade upp av mardrömmar stup i kvarten. Egentligen hade han inte sovit ordentligt på fyra dygn.
’Jag borde äta något’, tänkte ena halvan av honom, medan den andra halvan tänkte; ’Om jag inte går och lägger mig nu kommer jag svimma.’
Han vinglade in i sovrummet och snubblade i princip på sängen. Innan huvudet ens nuddat kudden snarkade han högljutt.

Jag går igenom en mörk skog. Jag har bråttom – någonting förföljer mig, men jag vet inte vad, eller vem.
Jag svänger runt en krök, och ser plötsligt Pettigrew sitta ihopkurad bakom ett träd. När han får syn på mig ler han ondskefullt, och jag börjar rusa mot honom med knutna nävar. Men jag slår i en vägg – en osynlig vägg som gör att jag inte når fram till Pettigrew. Jag bankar och skriker, men ingenting når fram till honom. Istället reser han sig upp, och jag ser plötsligt en mörk skepnad, som Pettigrew talar till;
’’Det har hänt nu, herre. Potters har gjort mig till sin hemlighetsväktare…’’
Jag fortsatte gå genom skogen, ilsken. Plötsligt flammar en grön eld upp bakom mig och jag snurrar runt på stället.
Jag hör James röst;
’’Lily, det är Han!’’
Jag ser James och Lilys ansikten – inte vänliga och glada, som de brukade vara, utan skärrade och likbleka. Samma svarta skepnad som pratat med Pettigrew kommer mot de – Voldemort. Jag börjar springa mot de, måste rädda de, kan inte låta det hända! Men en glasvägg, likadan som den jag tidigare stött på, tvingar mig tillbaka, och jag ser illamående på när Lily och James blir mördade. Jag fortsätter gå, mer illa till mods än någonsin förr. Jag hör ännu ett skrik – Sirius. Jag tittar åt höger och ser honom – den svarta skepnaden kommer mot honom också…
Jag kommer plötsligt på att jag drömmer. Allt är en dröm, och jag måste vakna nu. Jag måste vakna nu, annars blir Sirius skadad… Om jag inte drömmer att något händer kommer Sirius klara sig…
Vakna Remus, vakna!

Remus vaknade med en sprängande huvudvärk.
Han tog en klunk vatten och kollade sedan på klockan. Tio över tolv på natten. Han måste ha sovit i över en timme, och det hade han inte gjort på flera dygn.
Remus reste sig upp på vingliga ben och gick ner i köket. Han värmde en mugg med mjölk och satte sig vid bordet.
Han bläddrade försikigt i gårdagens tidning, men texten blev bara klumpig framför ögonen. Det var ingen idé.
Remus tömde muggen med mjölk och satte ner den på diskbänken, innan han reste sig upp och gick in i sovrummet igen. Det spelade ju ingen roll vad han gjorde. Om han var vaken kunde han inte låta bli att tänka, men när han sov kunde han ju inte låta bli att drömma. Men om han inte sov kunde han inte överleva, så det var väl inte så mycket att välja på.

Näää...stackars Remus!

Bra!

'Om han sov kunde han inte överleva'... jag tror att det har blivit fel.
Men awesome!!!!

Vilket fantastiskt kapitel! Så bra inlevelse
Love Remus... ♥

så himla bra

Hehe ja det ska vara INTE sov. Har ändrat nu

Supermegadupergrymtbästägigtbraawsome, kapitel

Kapitel 32
Sjuk.
December 1976

’’Måntand, du kanske inte tar mig på allvar, men om inte du tar och håller käften nu så svär jag på att jag förhäxar dig.’’
Remus knep motvilligt ihop läpparna.
’’Madam Pomfrey fixade ju det på ett klick. Jag måste bara ha bandaget i några dagar. Det känns inte ens, jag lovar.’’
’’Men…’’ började Remus.
’’Jag varnar dig!’’ sa James med allvarlig röst och svängde upp dörren till pojkarnas sovsal.
’’Jag tror faktiskt han menar det’’, viskade Sirius till Remus innan han slängde sig på sin säng.
James satte sig ner på sin säng och pustade.
’’Mugglarstudier är världens tråkigaste ämne’’, sa han och tog en klunk av vattnet på hans sängbord.
’’Va?’’
’’Hur står du ut, Måntand?’’ sa Sirius och sparkade av sig skorna innan han slängde upp de på den nybäddade sängen.
’’Hur kan ni veta vad…’’
’’Manteln,’’ sa James och och pekade på det vattenliknande tyget som låg slängt bredvid hans säng. ’’Vi satt bredvid dig hela lektionen.’’
’’Varför i hela helsikes hästar gick ni på min lektion i mugglarstudier, när ni hade håltimme?’’
’’Äsch’’, sa James och ryckte på axlarna. ’’Vi hade inget att göra.’’
’’Säg inte att jag inte varnade er’’, suckade Remus och började vika in sina strumpor. ’’Jag klagar ju alltid på hur tråkigt det är.’’
’’Men vi brukar ha lite olika uppfattningar om vad som är roligt.’’ Sa Sirius och log. ’’Det var faktiskt aningen underhållande och lyssna när alla försökte uttala ordet ’’elektricitet’’.’
Remus suckade igen och kollade sedan på klockan.
’’Jag ska till forntida runskrift nu. Om ni följer med får ni skylla er själva, det är dubbeltimme. Dessutom har ni Skötsel och vård av magiska djur nu. Slingersvans kommer tillbaka från kvarsittningen om fyrtiofem minuter.’’
Med de orden lämnade han rummet och James tittade på Sirius.
’’Kvarsittning?’’
’’Berättade jag inte det? När du var i sjukhusflygeln hade vi förvandlingskonst. Peter lyckades förvandla sin penna till en träklubba som for runt och slog folk i huvudet.’’
’’Oj!’’
’’Ja, oj. Jag lyckades ducka, men den träffade Snorgärsen.’’
James log.
’’Duktig pojke, Slingersvans. Nå, ska vi ta oss till lektionen nu eller ska vi strunta i det?’’
’’Skötsel och vård av magiska djur? Jag vet inte. Är det inte lite kallt?’’
’’Jodu, Tramptass. Jag tror jag har halsfluss dessutom, tror inte det?’’
’’Jo, det har jag säkert. Jag börjar säkert få drakkoppor också, jag tycker det kliar.’’
’’Och jag har jätteont i halsen… kan knappt prata.’’
’’Jag mår illa också.’’
James log.
’’Bäst vi skippar lektionen.’’
’’Ja, vi vill ju inte smitta ner någon annan.’’