Power (Ett rollspel för alla)

"Jag med, har aldrig gått på internatskola", svarade Zeya. "Mina föräldrar skulle jobba i Skottland i ett år, så jag får gå på intrnatskola, jättekul!", tillade hon sedan och log sorgset.
Zeya väntade på att Leila skulle berätta varför hon var där när en kille kom och satte sig några rader bakom dem.

"Allt väl, allt bra och lektionerna är tråkiga som alltid." Svarar han på meddelandena och han suckar. Sedan stänger han av mobilen igen. Han vill inte läsa svaret."Allt väl, allt bra och lektionerna är tråkiga som alltid." Svarar han på meddelandena och han suckar. Sedan stänger han av mobilen igen. Han vill inte läsa svaret. Svaret som ändå bara kommer honom få sämre, på något sätt.

Serah reste sig från bordet där Liz satt. "Jaha. Jag får väl börja röra på mig. Jag vill inte komma försent." Hon tar upp sin bricka och stormar iväg mot stället där maten slängs. Inte komma försent, inte komma försent, manar hon sig själv när hon lämnar matsalen och Liz bakom sig.

Hon kommer konstigt nog i tid till rektorns kontor. På en bänk sitter en handfull andra "välsignade" och väntar på rektorn. Serah slår sig ner jämte de andra med ett likgiltigt uttryck i ansiktet. Även om hon inte vill erkänna det, så är hon nervös.

(( Vi får inte glömma att du Ginny!!!! ska förhöra oss X3))

Liz vill absolut inte gå till rektorn. De får väl meddela henne efteråt hur mycket hennes betyg sänkts.
Hon går upp till rummet och är lättad över att Mia inte är där, sätter sig skräddare i sängen och börjar studera i matteboken.

"Okej" svarar Lelia. Det har nu kommit några välsignade lägger hon märke till. "Jag måste gå på internatskola för att min far inte ens kan ta hand om sig själv och min mor...hon... Hon är inte i livet" Lelia log sorgset.

Zeya visste inte vad hon skulle säga. Hon öppnade sin mun men stängde den igen.
"V-vad synd", sa hon tillslut och tittade ner på sina fötter. Hon visste inte om det var rätt sak att säga.

Edit: Ska bada nu! Ses

((Oki, simma lungt ))

Då Nik kom fram till rektorns kontor gav han de andra en kort blick innan han slog sig ner på en av stolarna och tog fram sin mobil. Han borde känna sig illa till mods efter att ha skrikit på sin far, men det gjorde han inte, snarare tvärtom. Mikael kanske äntligen kunde lämna honom ifred ända tills han skulle slippa ifrån internat skolan. Efter det så visste han inte vad som skulle hända, antingen skulle Mikael komma efter honom eller så skulle han ha glömt bort det hela.

((Ledsen att jag var borta så länge Men iallafall ...))

Efter lunchen sprang Annabeth direkt fram till en karta för att hitta rektorns kontor. Håltimmen var alldeles strax slut, och hon var tvungen att prata med Dominus innan resten av klassen kom.
Enligt kartan var hans kontor på första våningen ((?)). Med raska steg gick Annabeth i en lång korridor, som ledde till kontoret.
Väl framme tvekade hon. Hon hade inte varit vidare trevlig dagen innan, och nu skulle hon komma tillbaka och be honom om en tjänst. Ändå så var det viktigt att hon fick prata med honom.
Annabeth höjde handen och knackade.
Dominus öppnade, klädd i grå kostym. Hans isblå ögon lyste när han såg vem det var.
"Du har listat ut det, va?" frågade han.
Annabeth skakade på huvudet.
"Inte helt."
Han gjorde en gest för att visa att hon var välkommen in. Kontoret såg ut som vilket kontor som helst. Dominus satte sig bakom sitt skrivbord, och Annabeth gick rakt på sak.
"Jag behöver din hjälp. Igår kväll läste jag om De Välsignades Myt, och om du verkligen talar sanning om att det finns välsignade barn på den här skolan, så behöver de få veta det. Jag vet inte om jag själv tror på det, men konstiga saker har hänt. Jag behöver veta mer om resten av dina Välsignade. "
Rektorn nickar.
"Vad behöver du?" frågar han.
"Först, så antar jag att du satte oss i samma klass med flit, så du kunde skriva 'Rektorn' på schemat, och få ditt babbel om Gåvorna att bli som lektioner för oss. Så nu när alla ändå kommer vara samlade, kan jag intervjua de."
"Det där verkade inte vara en fråga."
"Det är det inte heller."
Dominus suckade, men han verkade road.
"Visst. Jag säger att jag bad dig att intervjua de."
Annabeth höjde på ögonbrynet. Det hade gått väldigt lätt att övertala rektorn, men hon hade inte tid att tänka på det.
"Tack."
Hon satte sig på en stol i ett hörn av kontoret, med blocket och pennan i handen, och väntade på rektorn.

Liz överväger att gå och kolla efter tjejgruppen där de svimmade, för att hon har väldigt dåligt samvete efter det som hände.
Hon oroar sig för att Mia ska komma tillbaka och försöka ge henne stryk - hon kommer nog bara svimma igen och ge Liz ännu mer dåligt samvete.
Liz hoppas på att hon gör rätt i att strunta i att gå till rektorn för hon vill inte få försämrade betyg.