The Vampire Diaries [Rollspel]

" Vad menar du med att jag är snäll, det var du som räddade mig två eller tre gånger och nu framstår jag som snäll när jag säger att du ska sova" sa jag
Jag la mig på sidan inåt mot sängen och följde mönstrerna på kudden med fingertopparna.
" Så hur var din familj innan ni blev vampyrer" frågade jag Klaus varmt.

"Skulle inte vi sova?"sade han roat.
"De var som nu, ungefär. Min far hatade mig förstås och sedan då Esther förvandlade oss så blev ju i princip allting värre. Men jag, Rebekah och elijah stod varandra väldigt nära då. Jag har även haft en yngre bror, som dog tack vare mig, vilket är orsaken till varför vampyrer existerar..."

" Jag bleklagar" sa jag och bestämde mig att inte ta upp det ämnet
"Ja, sov du" sa jag medans jag titta på honom

"Du stirrar", flinade Klaus och vände blicken mot Caroline."Jag trorintedu behöver vara rädd att mardrömmen kommer tillbaka och om den gör det så är ju jag här."
Han kunde inte förmå sig att titta på henne längre, hon var alldeles för vacker, bara hon skulle förstå hur mycket hon egentligen betydde gör honom.

"Du vågar ju inte sova, så jag skyddar dig från dina fiender" sa jag skrattandes
"Jag är aldrig rädd" sa jag till honom

"Du ljuger, du är visst rädd någon gång", sade Klaus och vände blicken mot henne igen. Obemärlt hade han makat sig närmare henne, skicklig som han var.
"Förresten så tror jag att mina fiender befinner sig i USA för tillfället", tillade han.

" Vilka är dina fiender nu då" frågade jag med ett leende

"jag skickar ett vykort då jag vet", flinade Klaus till svar. Hur tröö han ön var så hoppades han på att natten aldrig skulle ta slut.

"Gott natt Klaus, " sa jag till honom trött
Jag blundade och flyttade mig omedvetet närmare honom, jag kunde känna värmen från honom.

"Godnatt sweetheart", viskade han och log då hon flyyttat sig närmare. Ändå lyckades han tvinga sig själv att inte lägga armen om henne. Istället somnade han med ens.