Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

har suttit och läst denna hela kvällen , så skriv mer ? snälla?♥

SuperDuperBra!

meeeeraaaa.

Ni gör mig superglad med era kommentarer!♥♥♥
Här är nästa kapitel som inte kunna skrivas tidigare eftersom jag varit upptagen med lite annat
Enjoy och hoppas att ni gillar det!


Kapitel 27


Hermione


Det var julaftonskväll och Hermione satt och tittade in i den öppna elden. Elden slickade girigt i sig de redan förkolnade vedbitarna och sprakade hemtrevligt.
Hon tänkte på paketet hon fått av Draco, Hermione hade redan köpt något åt honom. Precis som hon lovat.
Hon saknade honom… Hermione tänkte på hans varma kropp, hans mjuka läppar, hur gott hans tunga smakade…
”Ska vi gå och lägga oss?” Hermione avbröts av sin mamma Jeans röst. Hon satt i öronlappen och hade lagt ihop sin bok hon läst. Hennes pappa hade redan lagt sig.
”Visst” log Hermione och reste sig upp ur den nya beiga soffan.
”God natt gumman” sade Jean och kramade om henne.
”God natt mamma” viskade Hermione.

När Hermione kom upp i sitt välbekanta rum stannade hon upp och betraktade det. Väggarna hade fått nya röda tapeter när hon började sitt fjärde år på Hogwarts, innan hade hon haft solskensgula.
Den ena väggen dominerades av en bokhylla som var fylld med böcker, allt mellan hennes allra första barnböcker och senaste böckerna hon fått i födelsedagspresent. Väggen mittemot hade hon sitt stjärnkläddafönster, som visade en snötäckt åker med en stjärnklar himmel som bakgrund. Vid fönstret hade hon ett skrivbord som dominerades av pergament, vanliga skrivblock, pennor och fjäderpennor.
På hennes byrå fanns en liten glittrande julstad, precis som vanligt och hennes säng låg intryckt bredvid skrivbordet.
Hermione tittade på klockan som stod på skrivbordet. Fem över tolv, det betyder att det var jul. Alltså var det okej att öppna en julklapp…
Hon sprang nästan fram till skrivbordet, ryckte upp den översta lådan och plockade upp det lilla silverfärgade paketet. Hon började med att knyta upp silkesbandet och började pilla bort tejpen. Men nyfikenheten tog över henne och hon ryckte bort det sista pappret.
Inuti fanns en liten mörkblå ask. Hermione lyfte långsamt på locket och drog efter andan. På en bädd av silke låg ett litet diamanthjärta, fäst i en tunn silverkedja.
På lockets insida stod det:

Jag älskar dig Hermione Jean Granger.
Jag är din för evigt.
Draco.

En ensam tår började att rinna ner för hennes kind. Den var för vacker, och säkerligen äkta också. Hans present som han skulle få av henne var inte ens hälften så värdefull som denna.
Men det var inte för presenten hon grät egentligen, hon försökte bara lura sig själv och det fungerar aldrig.
Hermione grät över det han skrivit. Det var så kort och enkelt, men ändå så vackert och underbart. Det var glädjetårar som rann, inget annat.
Draco Malfoy hade skrivit att han älskade henne.
Och Hermione Granger erkände för sig själv att hon älskade honom.

supermegaazomefoxiehot!

Oh my fu**ing freak! Så himla bra!!!!!!!!!!!!!!!

sorry för svordomen där

Snyfft snyfft buuhhhhuuuuuuu.....maammmmaaahe
Jätt jätte br braha....det är så sorligt...men ändå så Romantiskt

Skitbraa! =)

Nytt kort kapitel är här!

Enjoy!


Kapitel 28


Draco


Att fixa borttrollningsskåpet var inte så enkelt som Draco först tänkt sig, det tog lång tid och det var fruktansvärt krångligt. Men han hade kommit ganska långt nu…
Julen på Hogwarts hade varit sådär, han var den enda sjätteårs eleven som var kvar. Resten var typ bara tre andra elever, förstaårs elever från Hufflepuff. Julmiddagen hade varit fruktansvärt pinsam, eftersom ingen utom lärarna som var kvar pratade. I julklapp hade han fått böcker, pengar, exklusiva fjäderpennor… Som vanligt.
Men Hermione skulle komma tillbaka tidigare till skolan. Idag faktiskt. De skulle ses på sjunde våningen klockan halv fyra.

Prick klockan halv fyra stod Draco utanför Vid-Behov-Rummets dolda ingång och väntade. Han såg plötsligt hur Hermione dök upp runt hörnet med ett brett leende på läpparna. Hon började att springa så fort hon fått syn på honom och var inom kort uppflugen i hans famn. Han drog in hennes berusande doft.
”Jag har saknat dig” viskade Draco i hennes hår.
”Och jag dig.” mumlade hon mot hans hals.
De gick in i Vid-Behov-Rummet och satte sig i soffan och pratade om deras hittills gångna jullov.
”Just det!” utropade Hermione plötsligt.” Jag har en julklapp till dig!” Hon plockade fram ett ganska litet paket och räckte det till honom. Draco ryckte bort allt papper på en gång och fann en ask inuti. Han öppnade locket och inuti på ett fickur.
”Det är absolut inget dyrt” skyndade sig Hermione att säga.” Inget som ditt, som jag verkligen älskade.”
Draco öppnade locket till fickuret, och på insidan av locket fanns det en liten text:

Du är för evigt min och så länge som klockan går kommer jag älska dig.

”Jag älskar dig Hermione” sade Draco och satte sig närmare Hermione.
”Jag älskar dig Draco” viskade Hermione och kysste honom. Allt runt omkring försvann och Draco lade snabbt men försiktigt undan klockan.
Han smekte henne längs ryggen. Trots att elden inuti honom försökte bränna upp honom tänkte han inte gå för långt. Deras tungor möttes och fyrverkerier utlöstes. Hermione började plötsligt att fumla med Dracos skjorta, en knapp knäpptes upp, två till… Dracos händer for in innanför Hermiones tröja och drog försiktigt av den. Hon gjorde inget motstånd.
Kyssarna blev mer passionerade. De var tätt omslingrade. Kläderna var borta. Hermione stönade njutande till när Draco kysste hennes hals. Båda andades tungt och var varandras allt. Inget annat fanns.

underbart bra!!!!