Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Jag med lääängtar

Elladora Lestrange

Jag hade börjat sluta hoppas på att det någonsin skulle komma en uggla knackandes på mitt fönster. Jag hade gett upp hoppet på att jag och Draco skulle kunna få ett liv tillsammans. Det kändes inte som en möjlighet längre. Medans barnet växte i min mage fortsatte jag att jobba på restaurangen. Jag och Ashton hade börjat komma närmare varandra, även om jag aldrig skulle kunna se honom som något mer än en vän. När jag inte arbetade var jag hemma och inredde min lägenhet. Den bestod av ett kombinerat vardagsrum och kök, ett badrum och två små sovrum. Jag hade tagit det största sovrummet där jag hade inrett med en säng och en enkel garderob. Det kombinerade vardagsrummet och köket gick i ljusa färger och var hemtrevligt. Det mindre sovrummet var än så länge tomt på möbler, jag skulle vänta med att inreda det tills barnet var fött. Jag älskade min lägenhet och jag älskade mitt jobb. Om det inte vore för det att jag nyligen hade fått mitt hjärta krossat hade allt varit perfekt. Sen var det, det lilla problemet att jag var gravid med barnbarnet till den fruktade Bellatrix Lestrange. Barnet är säkert dessutom en häxa eller trollkarl och jag vill inte ens veta hur trollkarlsvärlden kommer att reagera på det. Jag såg framför mig en liten blond pojke, lik Draco, som stod framför sorteringshatten och en lärare ropade upp Lestrange. Jag kunde se det framför mig hur alla skulle reagera. Jag ville inte riskera att mitt barn blir illa behandlad pågrund av vad hans eller hennes mormor har gjort, och att ge barnet efternamnet Malfoy är inget alternativ. Jag vill inte skapa problem för Draco, alla skulle förstå att det var hans barn och jag antar att han inte vill att alla ska få reda på att han har smutsat ner sin familj rena blod. Egentligen är jag också renblodig, men så kommer nog inte andra tänka. Jag har aldrig i hela mitt liv ångrat att jag är en ynk så mycket som jag har gjort nu. Om jag hade varit en häxa hade det funnits en chans för Draco och mig, trots att vi är kusiner. Jag strövade runt i min lägenhet och drog handen längs bordskivan. Ett knackande på fönstret fick mig att hoppa till av förvåning, jag vände mig snabbt om och det var vad jag trodde. En uggla. Jag sprang fram och öppnade köksfönstret och släppte in ugglan. Jag slet av brevet från ugglan och började öppna det. Jag vecklade upp brevet för att läsa vad det stod.

Ella
Jag måste först och främst berätta att jag har fått ett arbete på trolldomsministeriet. Det var där jag fick reda på vissa rykten som jag tror kan intressera dig. Ryktet säger att Bellatrix Lestrange har ett barn, men de vet inte att du är en ynk. De tror att du är en mäktig häxa eller trollkarl som vill hämnas din mors mördare. Jag har inte berättat för någon vad jag vet, förutom en viss Mr Weasley. Jag vet att jag lovade att inte berätta för någon och jag berättade bara det mest nödvändiga för honom. Det var nämligen hans fru som dödade din mamma, inte undra på att han var orolig. Du behöver inte oroa dig, Mr Weasley är helt okej. Han behandlar mig rättvist, även fast jag var en dödsätare. Jag mobbade till och med hans son i skolan. Jag hade väntat mig att han i alla fall skulle vara otrevlig mot mig med det känns snarare som om Mr Weasley tycket synd om mig. Jag ville bara berätta för dig att du ska vara försiktig. Jag saknar dig och jag hoppas att du mår bra.

D.M

Jag rev sönder brevet och slängde det i papperskorgen. Ugglan la sitt huvud på sned och betraktade mig med sina gula ögon. Jag tog fram en bit papper och skrev snabbt ner mitt svar innan jag gav det till ugglan. Jag kände mig sorgsen när jag såg ugglan flyga iväg över Londons tak. Brevet hade gjort mig arg. I början av brevet hade han verkat så opersonlig men sen hade han skrivit ner sina känslor och vad han tyckte. Jag visste inte hur jag skulle tolka det. Jag hade redan bestämt mig för att Draco var ett avslutat kapitel, men brevet hade börjat få mig att tänka om. Han hade faktiskt verkat orolig för mig och han hade till och med skrivit att han saknade mig. Kanske fanns det hopp för oss ändå. Jag började redan ångra mitt svar jag hade skickat, men det var försent nu.

SuperBra♥

Åh! Super!
När skriver du mer?

Jätte bra! verkligen! Jag tycker synd om stackars Elladora!!!

Tack så mycket

åh så underbart bra

perfect!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

>.< sitter i skolan och läser! Superbra! ♥