Förändrad värld Lupple & Medi

Miriam rynkade på ögonbrynen.
"Men vad är det du menar?" Frågade hon och såg sedan oroad ut.
"Hon ska inte lämna kliniken utan att ägas av någon. Sedan fanns hon inte regristrerad som docka." Sa hon sedan.
"Så vad är det med henne som hon aldrig regristrerades som? Varför skulle hon aldrig säljas?"

Han hade bitit ena mannen och drack honom med djupa klunkar.

Allan himlade lite med ögonen. "Hon har visst varit registrerad. Alltid. Molly hon har aldrig varit det. Hon skulle visst säljas. Men ingen ville ha henne. På typ 15 år. Så många har gjort det lilla extra för henne." Sa han trött.

Dorian hoppade ned och bet den andra mannen och drack girigt från honom.

Hon såg på honom.
"Är inte hela grejen att hon ska vara på kliniken TILLS hon blir köpt? Om hon då plockas ut då och då vad är det för mening då?" Hon såg på Lathan med ett bekymrat uttryck.
"hjälp" var det blicken sa.

När han tömt mannen föll kroppen.
"Opps. förlåt." sa han och petade på mannen.
"Såren kommer inte synas. Vi ringer byrån så ffår de hämta kropparna."

Han såg på henne. "jag har då alltid tagit hem henne." Försvarade han sig. Lathan studerade dem båda. Förvirrad. "Är det vanligt att personal fattar extra tycke för någon?' undrade han.

Dorian såg Lucifers kropp falla och tömde sin kropp också. Det var längesedan han druckit såpass mycket. Han släppte taget om mannen och såg honom falla ned intill den andre mannen. Ögonon lyste av iver. "du får ringa." Sa han leendes.

Hon såg på honom och tog hans ansikte i sina.
"En fråga. Har hon alltid haft sitt vita hår?"

Han slog en signal och förklarade vad som hade hänt och han slog sedan ihop samtalet.
"De kommer om tio minuter. Vi ska vara kvar här."

Allan funderade lite. "Så vitt jag minns, ja." Sa han lugnt. Såg sedan mot Lathan. "Det tror jag absolut är vanligt. Jag menar du är omringad av människor. Självklart skapar du olika band med dem." Sa han lugnt.

Dorian nickade sakta och lutade sig mot husväggen. "Kan vi hålla detta för oss själva?" Undrade han och nickade mot den han dödat.

"Men varför tog ni ut henne? Det spelade ingen roll om ni tycker synd om henne. Hon skulle var kvar enligt reglerna?" Miriam såg oroad ut.
Hon kände ju inte Rhiannon och hon suckade.
"Tror du hon har problem med psykket?"


"Det klart vi kan. Vi ska inte säga detta till din pappa alls."

"Jag har aldrig tagit ut henne. Andra gjorde det." Sa han lugnt och funderade lite. "Nej. Hon ställer frågor hela tiden. Har alltid gjort. " Sa han och suckade. "Väldigt frustrerande." Förklarade han.

Han nickade med ett snett leende. "Jag uppskattar det." Log han och studerade himlen ovanför sig.

"Fast det gick ju mot era regler." Sa hon och lade armarna i kokrs.
"Hur kommer det sig? Hon är frågvis är väl bra? Om hon frågar så lär man sig."

"Ska du åka iväg med Halo?"

Allan såg på henne. "Jag godkände det inte. Det har alltid varit så." Sa han upprört. "Vampyrer som tar sig friheter. Det är vad dem gör." Sa han upprört. Lathan såg på honom. "Allan." Viskade han mjukt. "Alla vampyrer är inte så. Man måste inte göra så för att vara vampyr." Mumlade han. "Jag gillar inte frågvisa människor." Sa han. "Därför tog jag aldrig hem henne." Sa han trött.

"Åka iväg?" Frågade han, förvirrat. "när?" Undrade han och såg på Lucifer.