PRS Lupple & Medi

Hon flinade och såg på honom.
"Det känns mysig."
Snart började de rullade och kort efter var de uppe i luften.
"Så nu kan jag komma till sig." on knäppte loss sig och gick till honom och satte sig hos honom.

Dorian kramade om de armstöd han hade vid sin stol och stirrade ut genom fönstret länge medan de lyfte för att sedan inse att Willow var här- en människa.
Han bet sig hårt i läppen och iakttog henne- planet kändes stabilt och tur var ju det.
Men nog var han orolig.
När de väl var uppe i luften och plana så såg han på Willow med förskräck min.
Hon borde inte vara uppe och gå.
Han följde henne med blicken såg henne sätta sig hos honom.
Han själv knäppte sakta upp sitt bälte och smekte henne över kinden.
"Så vad är det första vi ska göra i Japan? Om vi räknar bort resan till huset. " Sa han frågande och tittade på henne med ivriga ögon- han var spänd på detta trots hans oro.
Om han hade fått välja så hade han packat ned hela familjen- för hennes säkerhet men det var antagligen inte så bra för deras relation.

"Det kanske beror på hur mycket klockan är." Hon log och lade huvudet på sned.
"Jag vill äta kanske. Sushi alltså." Hon log och smekte hans kind och lade kinden mot hans.
"Så vad tänker du på? Hur du ska slå mig i uno?"

Han såg på henne och flinade lite.
"Åh älskade, tänk vild- det första du tänker på när du hör Japan- det är vad vi gör som första grej- eller?" Flinade han och lekte lite med hennes hår.
"Mat är en god idé." Sa han och log mot henne för att sedan sluta le.
Han suckade lågt.
"Inte såpass roliga tankar älskade, jag är bara orolig. För dig." Sa han ärligt och kysste hennes panna mjukt.
"Som alltid." La han till med ett litet flin för att lätta upp stämningen.

"Jag är inte så kreativ. Jag kommer vara hungrig när vi landar. På tal om det. Ha vi allierande i Japan?" Hon log och tog hans hand, flätade in sina fingrar med hans.
"Det skulle underlätta en hel del." Hon såg upp.
"Säg inte att du kan japanska med. Kommer du hålla hemligheter igen?"

Han såg på henne och skrattade mjukt.
"Älskade, var inte så negativ mot dig själv." Sa han bedjande och log mot henne.
"Det finns mat i planet. Det finns för mig så borde finnas för dig med." Sa han ärligt och kramade hennes hand mjukt.
"Så du kommer inte vara helt utsvulten när vi landar. "Log han och svalde sedan.
Nickade sakta.
" Vi har familjevänner. " Sa han ärligt och ryckte på axlarna.
"Allierade och allierade, det är vänner." Sa han och log mjukt.
"Vi bodde några år i Japan för längesen, så jag kan en del. Behöver kanske träna upp mig lite, är nog rostig." Flinade han för att sedan sluta flina.
"Hemligheter? Älskade jag har inte hemligheter för dig." Sa han och såg på henne- inga hon behövde veta om i alla fall.

"Jag vet att det finns mat här. Men jag vet att jag vill ha mat så fort vi lämnar huset. Äta riktig japansk mat." Hon log och såg på honom och visade sin ring.
"Inga hemligheter? Så du har inga alls?" Hon lade armarna om honom och smekte hans kind.
"Om du vill kan du dricka av mig. Bara en klunk då."

Han skrattade lågt och nickade.
"Vi ska äta riktigt japansk mat. Jag kanske smakar lite mat av dig." Flinade han och smekte henne över armen lätt för att sedan se på ringen.
Han fångade upp hennes hand och kysste henne sakta över ringen.
Han suckade lågt.
Att ljuga för henne var oerhört svårt.
"Jag har 500 år av nån typ av liv, klart det finns saker som du inte vet om mig men jag skulle inte kalla det hemligheter." Sa han, det var ett väldigt avvikande svar. Men han kunde inte ge henne något bättre.
Han såg in i hennes ögon och log varmt.
" Kan jag få behålla erbjudandet till senare?" Frågade han och log.

"Klart du kan få smaka. Jag kan bjuda dig på min mat men jag vill inte ha din. Det ser inte gott ut." Hon log mot honom och såg in i hans ögon och log.
"Det förstår jag. " Hon lutade sig in i hans famn.
"mhmm klart du kan få det. Vad tycker du om våra färger till bröllopet? Rött från mig, blått från dig och våran färg blir lila så det blir vårat tema."

Han skrattade lågt och såg på henne.
"Åh min mat är inte för en prinsessa som dig. " Viskade han och smekte henne kind sakta.
När hon lutade sig mot honom så fångade han ömt in henne i sin famn och kramade mjukt om henne. Lutade huvudet mot hennes och slöt ögonen för en stund.
" Jag tycker det låter magiskt." Viskade han ärligt och mötte hennes blick.