De utvalda

Ethan tog emot koppen och drack en stor klunk. Han var trött hela dagarna mest, han behövde kaffe för att kunna hålla igång. Trots att det gått en månad var han fortfarande lite svag, han hade fått någon liten hostattack någon gång.

Eletha studerade honom hela tiden då och då medans solen sjönk och arbetet fortgick.
"Nu tycker jag du ska sluta för dagen." sa hon då han såg allt för trött ut.

Ethan suckade men la ifrån sig sitt arbete."Visst, du får göra likadant". Han tänkte inte vila om hon arbetade! "Vi kan äta middag tillsammans...".

Eletha suckade men nickade, "Visst." säger hon och bär undan skrivbordet till kontoret och ringer på tjänare efter middag.
"Hur är det?" säger hon med oro till Ethan och sätter sig vid honom på sängen.

Ethan ryckte lätt på axlarna. "Bra, antar jag". Bättre än förut i alla fall. Snart kom en tjänare med tunn soppa och vatten. Det mest Ethan fick i sig nu.

"Du borde äta mer, är du inte hungrig?" frågar hon och smeker oroligt hans kind, blek och mager var han.

Ethan ryckte på axlarna igen. "Nej...inte särskilt". Han hade förlorat aptiten, precis i början hade han inte kunnat få i sig så mycket, men nu gick det knappt alls. Han åt mest några skedar med soppa.

"Kom igen ät." se Eletha och såg på honom, nästan ilsket. Hon var orolig men ibland förvandlades hennes oro till ilska.
"Snälla." bad hon sedan.

Ethan suckade. "Förlåt mig...Men det är svårt!". Han pressade dock i sig skålen med soppa och ett glas med vatten, mer än han ville ha.

"Jag vet." sa Eletha deltagande och åt upp sitt med, mest för att hon tvingat i honom. Helst ville hon bara få mer kaffe och fortsätta jobba, hon gäspade stort.