prs yehet & kkaebsong

Blicken glider över Xie bröderna i tystnad, innan Joshua sätter sig upp i soffan, låter filten glida ner över axlarna och katterna kurra ihop sig vid hans knän.
"Jag jobbat på ett katthem ibland.. och de behöver fosterföfäldrar, så länge man hittar en ägare till dem. Annars får man adoptera dem... och två. Nyligen har det kommit en kull med små kattungar som hittades på gatan." Förklarar han halvt om halvt inne i diskussionen, nej i hans ögon är Weimin fortfarande tjurig, och situationen fortfarande ofantligt stel. Blicken glider mot Zihao innan han rycker på axlarna. "För all del, dock så är han ju faktiskt halvt om halvt ägare till dessa tre katter."

När Joshua satte sig upp i soffan, gled Zihao ner bredvid honom, där han istället rullade ihop sig och började tvätta katterna. De två som låg i nittonåringens knä hade aldrig haft någonting emot fluffbollen, det var bara Mimmi, väldigt ironiskt ja, som någonsin haft ett problem med honom.
”Jo, det är ju sant”, sade Weimin och sneglade bort mot sin bror. ”Men jag vill i alla fall ha en katt. Eller två..eller kanske hundra”, fortsatte han därefter och blev med ens mycket gladare. Snacka om hurmörsvängningar. Alla i familjen Xie verkade i grund och botten vara ganska labila, även om det uppenbarade sig på många olika sätt.
”Jag vill faktiskt också ha en katt”, sköt Yaosu in och stoppade in lite mat i munnen, som han tuggade fundersamt på. ”Behöver vi åka dit själva eller?”

Simba rullar ner på rygg, sluter ögonlocken medan hans små ben försöker få tag på Zihaos nos. Mysigt. Sammie gäspar, går lite i en cirkel innan han lägger sig mer i Joshuas knä. Han har gjort det klart för sig att de tre Xie bröderna inte är särskilt stabila alls.
"Vet ni hur mycket jobb det är att ha en kattunge, som inte har en mamma? Ni måste föda dem varannan timme, tvätta dem och se till att inga fästingar fått tag på dem, om de fått infektioner i ögonen måste ni arbeta med det också. Ni måste hålla dem varma, en liten värmekudde kan vara bra, och en gosedjursmamma med ett litet laddande hjärta inuti, så att de känner att de har sällskap av en moder liknande figur." Rabblar Joshua upp med rynkade ögonbryn, innan han bär upp Mimmi som tassat fram till honom vid golvet, men som inte orkat hoppa upp bredvid honom. "Ni kan följa med någon gång, träffa dem och skriva på papper."

Just i den stunden, älskade åtmsintone Zihao sin tillvaro. Utanför fönstrena hade mörkret börjat lägga sig och drt var helt enkelt alltid trevligt att busa med gosiga små kissemissar. Till och med den generella stämningen i vardagsrummet hade lättat en aning, även om den fortfarande var aningen stel. Tjugoåringen kunde inte riktigt släppa tankarna på vart Samuel och Noah befann sig. Var han på riktigt orolig för de två idioterna? Jo, det var han nog faktiskt.
”Vi ska nog kunna ta hand om en eller två små kattungar om vi hjälps åt”, försäkrade Yaosu med ett leende och delade en snabb blick med Weimin. Men sjuttonåringen verkade vara på andra tankar, precis som Zihao.
”Tycker inte att vi borde skaffa oss en katt medan allt det här pågår..alltså, kriget och så”, mumlade han. ”När det är över dock, då vill jag gärna ha en katt!”

Joshua ler lätt åt Wemins ord, det är bra att han tänker så. Tragediskt.
"Ni kanske ändå vill hälsa på dem? De kommer tyvärr inte kunna vänta tills allt det här är över .. så de kommer nog få nya hem, men det finns alltid kattungar som behöver sällskap." Påpekar nittonåringen medan fingrarna stryker sig över Mimmis päls, katten som fräser löst mot den stora stygga vargen och skuttar upp på hans huvud. Jösses, Mimmi är rädd beskyddande över sina bröder. Dock fortsätter Simba att leka med Zihaos nos, medan Sammie sover sött.

Zihao ryggade tillbaka en aning när Mimmi fräste åt honom, men nästan genast därefter återgick han till att busa med Simba. Jösses, han älskade verkligen katterna. Till och med Mimmi, trots att den känslan inte var tvåsidig direkt.
”Hm, jag tror ändå att derby är bättre att vänta. Precis som du sa så kommer det alltid finnas katter som behöver ett nytt hem”, mumlade Weimin och kröp ihop intill Yaosu med en liten suck. Gräddbakelse. Sjuttonåringen var verkligen extremt gullig till och från, speciellt när han var trött.
”Vi gör så, väntar tills det blir lite lugnare”, instämde den äldsta Xie brodern och klappade Weimin på huvudet. Så otroligt älskvärda. Men inte lika älskvärda som Joshua - Joshua som inte gav Zihao tillräckligt med uppmärksamhet enligt tjugoåringen.

Mimmi klättrar och busar på Zihaos huvud, tror att hon gör någon skillnad för att få honom att sluta vara på Simba, men hon är lika lätt som en plätt. Kanske hon blir lika stor som sin mor någon gång.. både lurvig och lagom tjock, jo Joshua brukar skämma bort katterna när det kommer till mat och bus. Försiktigt klättrar Joshua bort från soffan, visserligen har atmosfären blivit aningen lättare, men det är fortfarande så att han kysst tre ut av killarna i rummet, vilket inte är bra för hans stackars hjärna. Även om han nu vill gosa med Zihao, då hans lurviga päls är framme.. Men ändå. Han verkar ändå ha det trevligt med katterna istället.
"Som ni vill.. "säger nittonåringen med ett svagt leende, innan han för benen mot köket, nu vill han hitta Samuel.

Vad nu då? Lämnade Joshua den äldre, bara sådär? Inte okej. Med Mimmi fortfarande klängandes över huvudet på Zihao, skuttade han ner på golvet oxh rann efter sin fästman. Aj, det verkade som om Simba råkat sätta en och en annan klo i nosen på honom, däremot inte frivilligt eftersom han troligen inte menade någonting illa.
”Vadå? Ska ni bara gå nu eller?” Undrade Weimin klagande och satte sig raskt upp i soffan, istället för att ligga halvt om halvt över Yaosu. ”Zihao, låt Joshua vara. Det är pinsamt hur beroende ni två är av varandra”, ropade han avslutningsvis efter dem innan han sjönk tillbaka ner mot kuddarna. Jodå, tjugoåringen visste redan att de var beroende av varandra och otroligt klängande. Det hindrade honom däremot inte från att vara efterhängsen och följa efter nittonåringen vart han än satte sin fot.

Jösses, nej Julian har ingen aning om vad han ska göra. Visserligen hade det varit stelt när turturduvorna varit hos dem, men nu? Joshua och Zihao är faktiskt den enda kopplingen nittonåringarna har till Xie bröderna. Han skakar lätt på huvudet åt sig själv, drar upp Haru i sitt knä medan han löser korsordet i tidningen, med en halvt om halvt sovande George mot hans axel. Sammie och Simba börjar därefter att leka med varandra, nu när både Zihao och Joshua försvunnit, och Mimmi. Förvirrat ser Joshua ner mot den äldre, med en djup suck.
"Zihao, jag ska bara prata med Samuel, gå och gosa med dina bröder." Påpekar nittonåringen och viftar lite med handen..

Och Zihao som varit på ett hyfsat bra humör. Nu hade det sjunkit totalt till botten, när Joshua viftat med handen mot honom, ungefär som om han varit en irriterande fluga. Med en bister blick, vände tjugoåringen på klacken och marscherade tillbaka in i vardagsrummet med benen släpandes efter sig. Fan va drygt. Han var faktiskt inte en fluga, eller något annat äckligt kryp.
”Jaså, kommer du redan tillbaka?” Undrade Yaosu med ett höjt ögonbryn. Dumma, irriterande Yaosu, han skulle alltid göra allting så mycket värre. Haru däremot, det var en trevlig liten prick. Nu hade ju Julian förvisso stulit hunden, men det sket Zihao i, som hoppade upp bredvid honom och borrade ner sig i den lurviga pälsen.