Life - Lupple & Medi PRS

Olivia kunde inte låta bli att le. Hon tog väskan och öppnade dörren.
"Åh du kommer snart inte låta mig åka och handla ens.Hur ska vi göra då?"

Han såg på henne och följde henne ut genom dörren. " Du får absolut handla, men inte själv." Viskade han tyst.

"Jag har inte fått handla själv sedan jag kom ändå." Hon såg på honom med ett leende.
"Jag kommer inte få lyfta något som är tyngre än en tomat kanske?" Hon log retsamt

Han såg på henne och svalde hårt, gick till bilen och låste upp den. "Varför skulle du ens behöva lyfta något tungt? Det är ologiskt." Förklarade han med ett snett leende.

"Jag vet inte." Hon såg på honom och suckade.
"Jag vet men du vet inte hur jag tänker eller?" Hon satte sig i bilen och spände fast sig.
"Det ska bli skönt att vila mer."

Han satte sig i bilen hon också och knäppte fast bältet. " Det kommer lösa sig." Log han innan han startade bilen och körde in mot stan.

Hon nickade och log svagt.
"vi måste kolla på barnkläder med. Vi måste det!" Hon såg på honom.
"Jag blir tokig om vi inte gör det." sa hon och skrattade.
"Tänk så små strumpor de har!"

Han skrattade och såg på henne. "Barnkläder? jag håller med. Vi kan kolla på det och köpa med några." Viskade han leendes. "De är små." Sa han roat.

"Då blir jag glad." Hon såg på honom och lutade sig tillbaka för att blunda.
"Och om vi blir hungriga kan vi ta något eller?" hon smekte magen.

Han nickade sakta. "Det är klart vi kan äta något om vi är hungriga." Sa han enkelt.