prs yehet & kkaebsong

"Jag skulle aldrig döda någon," påpekar Joshua försäkrande, om det nu inte var dödsätare som försökt mörda honom. Nej, då tar han tag med hårdhandskarna. "Framförallt inte Zihao, eller någon i det här huset." Ögonen lyser upp en aning när lurvbollen lägger sig över honom, väldigt värmande. Även om han är extremt tung för Joshuas stackars kropp. "Du hade rätt, du kanske känner honom bättre än mig..." Påpekar han tyst och låter fingrarna gärna glida över den mörka pälsen, medan han snuttar på sitt te, lämnar en liten puss på Zihaos nos.

”Känner honom bättre? Knappast. Men har trots allt växt upp med den hör idioten, vet precis hur både han och Weimin fungerar”, sade Yaosu med ett snett leende och lät blicken glida från turturduvorna till den två främlingarna som halvt om halvt attackerade varandra i soffan. ”Vilka är den egentligen? Dina vänner? Era vänner?” Undrade han och sneglade tillbaka mot Joshua och Zihao. Tjugoåringen hade återigen klängt sig fast vid nittonåringen och var i fullfärd med att lämna små pussar över hela hand ansikte. Om Joshua fick pussa på honom, då fick han göra detsamma mot den yngre.

Joshua låter blicken glida till de två nittonåringarna som utmattat stannat deras slagsmål.
"Mina vänner... Fred Weasley, och Jordan Lee." Förklarar han lätt, medan Julian kommer instigandes med varm, tillagad mat åt dem. Modern hade varit snäll och tillagat detta. "Sen är det Julian.. och George Weasley." Presenterar Joshua och nickar upp mot de andra två.

Samtidigt som Joshua presenterade alla nya människor för Yaosu, kravlade Zihao ännu mer upp i den yngres knä. Nu var det ju såhär att tjugoåringen var i världens största behov av att gosa, men det gick inte när fästmannen var upptagen med en massa annat. Dumma Yaosu, som tog upp nittonåringens tid..
”Ah, och det är föredetta klasskompisar till dig antar jag?” Undrade tjugotvååringen och såg till att le välkomnande mot de fyra okända ansiktena. ”Om vi bortser från omständigheterna, så är det trevligt att råkas.”

Joshua ser ner mot tjugoåringen, som verkar fast besluten med att gosa, gräva ner sig i nittonåringens knä.
"Skulle ha varit trevligare att mötas under andra omständigheter, men det är visserligen trevligt." Säger Julian med ett leende, låter blicken osäkert glida över de två turturduvorna innan han sätter sig ner i soffan. Nej, han har ingen aning hur han ska bete sig runt Zihao, eller Joshua för den delen. Det brukade vara så lätt förut.

”Bry dig inte om den där”, muttrade Yaosu och gav Julian en halvt om halvt medlidande blick. ”Han är bara avundsjuk över att Joshua inte ger honom all sin uppmärksamhet..snacka om att vara en sann barnunge”, fortsatte han och sträckte sig en tallrik med mat. Gott. Inte för att han gått speciellt länge utan föda, men man tackade helt enkelt aldrig nej till god mat. Men för den första gången någonsin gjorde tjugoåringen det. Främst eftersom han fortfarande var extremt irriterad på Yaosu, men även eftersom Joshua verkade vara fast besluten om att inte gosa med honom - vilket bara ledde till en massa felaktiga funderingar.

Det verkar som att Yaosu läst av situationen fel aktigt, nej det är inte Zihaos lilla avundsjuka som får Julian att se fundersam ut. Det vet nog alla i rummet förutom tjugotvå åringen själv. Roligt ändå, tre killar som Joshua haft sina läppar mot i samma rum. Men det behöver ju inte de alla veta, enligt Julian.
"Äsch, jag kan förstå honom." Påpekar Julian skämtandes, alldeles för osäker på vad som är godkänt att säga eller inte, och drar åt sig lite att äta. Joshua stryker försiktigt fingrarna över den mörka pälsen, jösses.

Lilla Yaosu, ibalnd var han nästan lika ignorant som Zihao själv. Men efter det som Julian sa avslutningsvis, spärrade tjugoåringen upp ögonen och stelnade till. Ursäkta, va? Vad fan menar du med det där? Att du också vill ha Joshuas fulla uppmärksamhet? Och vad ska det betyda? Det var inte otroligt att han misstolkat det fästmannens vän sagt alldeles totalt. Men i hans lilla valnötshjärna var det glasklart. Julian var kär i Joshua, det gick inte att ta miste på. Däremot orkade han, som tur var, inte röra sig ur fläcken, utan morrade istället tamt och blottade tänderna.
”Jaha, det var du som..okej”, mumlade Yaosu för sig själv och nickade lite. Jodå, nu när han tänkte efter så hade Zihao nog nämnt Julian någon gång innan faktiskt. Eller ja, nämnt kyssen. Stelt.

Jösses, Joshua känner sig genast en hel del mer naken än han önskat, fy fan. Julian hade kysst honom för snart tre år sedan, nittonåringen själv hade kysst Yaosu för mer än två år sedan. Det borde ha försvunnit nu, eller hur? Ja. Julian däremot är smått förvirrad, hade han gjort bort sig nu? Satan. Joshua tar bestämt tag i Zihaos mun och trycker ner läpparna över hans tänder, att morra åt hans vän är faktiskt inte godkänt. Efter detta borrar han ner ansiktet i den tjocka pälsen, han vill bara försvinna ner genom golvet, så hemskt jävla utpekad. Kanske inte resten av vännerna förstår, men Julian, Zihao vet definitivt, och Yaosu bara kanske.
"Tror du att Weimin skulle vilja ha en kattunge?" Frågar Joshua, som verkligen vill byta samtalsämne. Fred och Jordan har krypt ihop sig för att trösta varandra, George sitter med Mimmi, och Julian petar tyst i sin mat medan han löser ett korsord. Precis som de brukade göra varje morgon på skolan.

”Klart han vill, han älskar katter”, utbrast Yaosu, som gladeligen bytte samtalsämne. Det hade blivit på tok för stelt inne i vardagsrummet, där Julian verkade halvt om halvt okomfortabel, de andre tre satt och höll på med sina egna grejer och så var det ju sist men inte minst Joshua och Zihao - Zihao som spretat emot alldeles förskräckligt när Joshua tryckt ihop käkarna på honom, men som nu slickade nittonåringen över håret. Fortfarande ganska stelt dock..
”Ja det vill jag”, instämde Weimin, som tassat nerför trappan och tjuvlyssnat, tjurigt. Med ett litet tjut kastade sjuttonåringen sig över Yaosu och började stjäla hans mat. Ingen i familjen Xie, förutom den psykotiska modern då, tackade nej till mat. Till och med Zihao började ha vissa svårigheter med att hålla tassarna borta. ”Vadå för kattunge? Och helt ärligt är jag ganska säker på att du borde fråga din fästman också, han ser ganska sur ut..” tillade gräddbakelsen med ett ovetande skratt. Fortfarande väldigt stelt.