Förändrad värld Lupple & Medi

Hon började rabbla upp så många språk hon kunde och hon slutade efter 15. Hon såg bort och vände sig så hon låg med ryggen mot honom.
"Jag... Jag."

"Allan är Miriams problem nu." Han såg på honom.
"Människa. För en gång skull. Människa. En riktig vidrig än. En man som våldför sig eller en mördare. Ingen oskyldig."

Alexander nickade sakta. "Tack." Viskade han. "Minns du saker?" Frågade han försiktigt.

Rafael hade lagt varenda språk på minnet. Vem hade lärt henne allt detta?

Dorian såg på honom. "Åh du har rätt." Suckade han för att sedan skratta till. "Åh ska du slita honom i stycken?" Viskade Dorian roat.

"Som vad?" Hon hade fått en kraftig huvudvärk och hon drog täcket över huvudet och kände hur droppet spändes.
"Jag vill inte svara längre. SNälla låt mig vara..."


"Det är klart jag ska. Jag brukar inte göra det men du drar fram det värsta i mig. Sen är jag så arg. Allan borde straffas mer."

"Vad som helst. "Sa Alexander mjukt. Rafael tog ned hennes hand för att inte droppet skulle spännas så mycket. "Han försöker bara hjälpa dig." Viskade Rafael.

Dorian skrattade roat. "Åh Lucifer. Jag älskar att ha den effekten på dig." Flinade han retsamt. "Du är rolig såhär." Skrattade han för att sedan nicka. "Jag håller med. Vi kanske ska hälla silver i honom." Föreslog Dorian.

"Jag minns så myket." Viskade hon.
"Jag minns att jag var fastpänd."

"Inte i mannen. Honom ska vi slita i stycken." Morrade han och såg på honom.
"Nej som jag sa. Det är Miriams problem. Jag är henne evigt tacksam....."

Han nickade sakta. "På kliniken?" Viskade Rafael frågande.

Dorian nickade sakta. "Okej sir, jag ska inte nämna Allan något mer." Flinade han Hoppade lekfullt upp på Lucifers rygg och hoppade sedan ned och sprang lite fortare. Mot staden.

Hon nickade sakta men sedan skakade hon på huvudet.
"Mitt huvud känns som det ska explodera." Viskade hon och drog åt sig handen.
"Snälla jag vill inte mer. Jag vill inte minnas!"

Han sprang efter och skrattade.
"Om vi hittar en ung man skulle det vara det mest optimala."

Alexander nickade. "Jag kommer söva dig. Så kommer du inte besväras av det." Viskade han. Sedan stack han en spruta i hennes arm och sprutade in medlet.

"Varför en ung man? En äldre man har säkert varit våldsam längre- mot fler?" Flinade han.

Hon hann inte ens protestera innan hon somnade. Att hon altid blev stucken.
Miriam kom in och suckade.
"Vad har min bror gjort?" Hon drog bort täcket och stoppade om Rhiannon ordentligt och såg på Rafael.
"Miriam." Hon sträckte fram handen.
"Allans syster."


"Du har rätt. De har dock vidrigare blod." Sa han och nickade.
"Men vi väntar, ser så får vi kanske napp?"

Alexander svalde hårt. "Han. Jag vet inte exakt. Jag fann dessa i hennes kropp tidigare idag." Sa han och drog bort skynket och visade dem. "Ben och silver. Det har varit där i många år och växt. Hon kan 15 språk. Vem har lärt henne dessa? Hon minns saker. "Sa han sorgset.

Dorian flinade lite. "Sant. Jag säger ju aldrig nej till en ung mans blod." Sa han roat och nickade. "Vilket kvarter ska vi börja i?" Undrade han lugnt.