De utvalda

"Jag vet inte" sa Vina och bleknade hon med. "Det var upphällt då vi kom, allt var i ordning, det kanske var samma flaska eller inte. Tror ni någon förgiftade Ethan?".

Eletha nickade, "Ja, är inte det uppenbart?" sa Eletha och tog en droppe på fingret och smakade av, hon mumlade ett par ingredienser och tog stora klunkar av vatten ur kannan för att inte få i sig allt för mycket.
"Har ni någon som gör mediciner och dekokter, vi måste göra motgift. Har ni örter?" frågade Eletha och såg på Vina, tiden var knapp.

Vina nickade snabbt. "I köket, kocken Samuel är bra på det". Hon såg sedan oroligt på Ethan som hostade mer och mer, han höll på att kvävas nästan av allt blod.

"Kom" sa Eletha och tog tag i Vinas hand. Kanske opassande men att ha en hysterisk hustru runt sin bädd var det minsta Ethan behövde.
De kom ner och Eletha gick fram mot skrubben med örter. Hon hade med sig vinet och hällde i det i en kittel.
"Göra motgift, gör man bäst med gift." mumlar hon förklarande och har i örter.

Vina följde med och var tyst, hon hörde knappt orden. Hon snyftade bara tyst och hoppades att Eletha skulle bli klar snabbt.

"Sitt." sa Eletha befallande och pekade på en stol. Vina började irriterande, kunde hon inte ta sig samman?
Snart var Eletha klar och hällde upp det i en mugg, hon smakade av men kände inga bieffekter.
"Kom" sa hon till Vina och de tog sig upp igen.

Så fort de var uppe så tog Simon muggen och satte den mot Ethans röda läppar. Då han fått i sig allt slutade han hosta och öppnade svagt ögonen, hela han verkade slappna av.

"Nu ska han vila, återfå blodet." sa Simon och började badda av Ethan allt blod.
"Jag kan göra det." sa Eletha mjukt och började försiktigt tvätta honom. Kunde Vina se brydde hon sig inte mer, Eletha hade varit så orolig, så rädd att förlora honom.

Vina gick, hon orkade inte se mer. Ethan log svagt. "Eletha...". Det sved i honom, men det var mycket bättre nu. "Vad hände?".

"Prata inte." sa hon lågt och även Simon lämnade dem. Tyst la hon fingrar över hans mun.
"Vinet var förgiftat, inte Vinas ditt glas." sa hon och studerade oroligt hans ansikte.