Förändrad värld Lupple & Medi

Hon log och lutade sig tillbaka.
"Så jag hörde att det varit giftermål. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt jag inte kunde komma på någon av dem. Jag känner mig så hemsk. Så det är din dotter och Tristan om jag inte minns helt fel?"

Han såg på honom lade huvudet på sned. Han hade inte sett bitarna och han ryckte på axlarna.
"Jag vet inte. Alexander vet." Sa han och såg på honom.
"Hur stora var de när du lade in dem? Och vad mer lade in i henne?"

Alexander log mjukt. "Först gifte sig Halo och Dorian, sedan gifte sig Allie, min dotter och Tristan sig. Det har varit mycket att fira. Jag misstänker att min äldsta son kommer gifta sig inom en snar framtid. Men han håller det, till sig själv." Log han.

Allan bet sig lite i läppen och visade hur stora de hade varit första gången. Dorian såg på hans händer, som en sten ungefär. De hade absolut växt. Han hade själv tagit ut en sån där klump. "Fråga hur han fick dem att växa." Muttrade Dorian och kände sig nästan illamående. Allan ryckte lite på axlarna. "Det var...dem." Mumlade Allan.

Hon log ömt.
"Så mycket lycka i detta hus. Det är väl tur det." Sa hon och ställde ifrån sig koppen.
"Jag vet att min bror varit hemsk. Kan jag få se mannen? Det har väl varit min brors?"


Han såg på honom.
"vadå?" Frågade Lucifer och såg arg ut.
"Ryck inte på axlarna. Vad mer stoppade du i henne? Du har förstört en un flickas liv för evigt. Mer liv än så."

Alexander nickade. "Vi är tacksamma." Log han för att sedan nicka. "Gå till honom." Log han. "Men han pratar inte. Han har varit utan tunga länge. Jag har nyligen sytt fast den." Sa han tyst.

"Silver. Det var silver." Sa Allan lite upprört tillbaka. "Jag ville veta om det skulle göra det svårare att dricka från henne." Förklarade han, mumlande.

"Jag ska bara kolla till honom." Sa hon och gick mot mannen som läste. När han såg henne log han mot henne och såg sedan nervös ut.

"Du gjorde vad ?" Han såg mot Dorian.
"Kan du ringa Rafael. NU!" röt han och såg på Allan.
"Du borde ruttna bort. men Miriam kommer ha ansvaret för dig."

"Hur länge sen?" Frågade Dorian skarpt. "När stoppade du det där i henne?" Undrade han. Allan såg ned i marken och pillade med en liten sten. "När hon blev kvinna." Sa Allan viskande. "År Allan, hur många års sen?" Frågade Dorian. Han visade upp hur många års sen på sina fingrar och Dorian lämnade källaren och ringde upp Alexander.

Alexander svarade på en gång. "Det var silver och ben. Han stoppade i det för många års sen Alexander. Han ville veta om det hade växt. Ja de hade varit som en sten ungefär. Jag vill mörda honom." Sa Dorian allvarligt. Alexander stirrade ut i tomma intet. "Silver? Varför?" Frågade han förvirrat. "För att se om hon blev giftig för oss." Sa Dorian och Alexander svalde hårt. "Okej." Sa han och la på.

Hon hade pratat ömt med mannen. Läst av hans ansikte och smekte hans kind.
Såg mot Alexander.
"Så fort han är på benen så är jag villig att ta även honom. Han kommer inte tillhöra mig vilket han vet. Han kommer jobba hos mig. Få äta när han är hungrig, sova när han är trött och kanske göra några ärenden. Men det får han inte välja bort." Hon såg sedan blek ut.
"Samtalet... Det var inte bra?"


Rhiannon vaknade och kände något kallt över sin panna och hon vände på huvudet.
"Kan du sluta känna på min panna? Jag vaknar bara."

Alexander gick in till Rhiannon och Rafael. "Hur ofta har du druckit av henne?" Frågade han allvarligt på ett språk Rhiannon inte kunde. "Inte särskilt. Jag menar kanske två gånger i veckan eller något." Sa han förvirrat. Alexander svalde hårt. "Jag kommer behöva undersöka dig med." Sa han bara för att sedan se på Rhiannon. "Hur mår du?" Frågade han.

Lathan hade lämnat huset och letat upp Dorian. De behövde vara fler där nu.

Hon kände hur lampan tändes och hon vände sig om.
"Jag mår illa. Jag är varm och är trött. Får jag somna om?" Hon kände hur hon sattes upp och hon kände nu hur ont kroppen gjorde.

Lucifer såg på sin son och suckade.
"Jag vill slita av dig halsen. men jag låter bli." Sa han.

Han nickade sakta. "Väldigt snart." Sa Alexander och kollade hennes värden. De var låga. Men bättre än förut. Han la dit en ny påse blod. Ett nytt dropp och hängde ytterligare en påse med antibiotika. "Du får inte dricka av henne." Sa Alexander allvarligt.

Lathan såg på Lucifer. "Mig? Vad har jag gjort?" Frågade Lathan. "Jag hörde och såg på min bror att ni behövde hjälp." Sa han. Dorian suckade till. "Den där mannen. Är rubbad. Jag vet att jag måste fråga mer frågor. Men jag kan inte ens tänka mig vad han har hittat på. Inte ens fantisera ihop det." Sa Dorian upprört.