Tjejsnack(så håll tassarna borta killar!)

Vet inte om det direkt är ett tjejproblem, snarare ett människoproblem. När jag blev inlagd på psyk tvingade dom såklart i mig anti-depressiv medicin trots att jag är emot sådant. Men på psyk är det ju bara medicinering tills folk ligger däckade som gäller...

När jag blev utskriven var jag ju såklart tvungen att fortsätta med den medicinen eftersom man måste trappa ut anti-depressivt. Klantig som jag är fuskar jag skitmycket och glömmer hela tiden bort dom där jävla pillrena. Är hopplös! + att det är extra svårt att komma ihåg när det är något man inte vill ha!

Tack vare detta kan man väl säga att jag har slutat tvärt med medicinen vilket är totalförbjudet. Och jag kan säga er en sak - never do that! Abstinensbesvären som kroppen känner av är fruktansvärda. Nu vet jag varför en knarkare fasar för att sluta med sin drog...

Har knappt kunnat resa mig upp ur sängen på 1 vecka, har inte kunnat äta eller någonting. Ligger och svettas som en gris, mår illa och har sprängande huvudvärk. Spydde till och med en kväll för att det blev så jobbigt. Svimmar typ hela tiden och skakar som ett as.

Trodde jag var dödssjuk tills jag kom på att jag hade glömt medicinen i nästan två veckors tid. SUCK JENNIFER, SUCK!!!

Orkar fan inte. This sucks. So freakin' much. Någon mer som känner igen problemen och vet när dom går över? Eftersom att jag har stått ut ett tag nu funderar jag på att skita i tabletterna fortsättningsvis tills abstinensbesvären försvinner. Har hört att det kan ta ca 3 veckor. Igen, är det någon som har erfarenhet av detta?

expelliarmus - När jag skall komma ihåg tabletter så brukar jag ha dem någonstans där jag är varje dag (som vit matbordet eller vid datorn), samt ställa ett återkommande larm på mobilen så att jag inte skall glömma det.

Oavsett vad man tycker om psykofarmaka så får man det ju faktiskt av en anledning.

Biverkningarna brukar vara olika lång tid beroende på vilka tabletter det är. Som längst tre veckor, som kortast bara några dagar. Sedan reagerar olika människor olika också.

Om man vill bli frisk så känns det dock vettigare att följa läkarnas rekommendationer i stället för att köra ett vågspel med sig själv och sin hälsa. =/

Yvja
Jo, egentligen är jag ju medveten om allt det där... Fast jag tyckte att det gick så fel till när jag fick medicinen insatt! Blev insatt på mediciner som ingen hade diskuterat med mig. När jag blev utskriven från avdelningen var den en helt annan läkare som skrev ut mig och jag nekades vårdplanering och hade därför ingen som skulle ta hand om min medicinering när jag var utskriven.

Fick dessutom veta på apoteket att idiotläkaren hade bytt ut en av mina mediciner samma dag jag blev utskriven utan att berätta det för mig. Vägrade såklart detta! Inte okej. Så grejen är den att jag vet inte ens vart jag ska vända mig med min medicinering eftersom att jag inte har någon läkare som bevakar den osv. Helt jävla cp-gjort av Sveriges fina vård! Ingen bryr sig alltså om hur det går och ingen säger åt mig när och hur jag ska sluta med den.

Försökte tjata till mig en vårdplanering så att jag fick sånt här löst innan jag blev utskriven men ingen brydde sig i det och det tillslut lovade dom mig en vårdplanering som inte ens blev av och jag blev istället utskriven. Tycker inte det är okej av läkare att sätta in mediciner som ingen bevakar sen.

Så jag vet inte ens vilka rekommendationer jag har. Läkaren som står på receptet är en AT-läkare som inte har någon bestämmanderätt öht. Han var bara där på "praktik".

expelliarmus - Aj. Jag vet hur jävlig vården kan vara, särskilt inom psykiatrin. Du har verkligen inte blivit rätt behandlad och det låter hemskt jobbigt. Om du tar och skickar mig ett PM med namnet på medicinen så kan jag kolla upp fakta lite bättre angående hur länge biverkningarna och "avtändningen" sitter i.

Har också blivit utsatt för puckade AT-läkare, vilket var vad som ledde till att jag helt gav upp om läkarvården i Sverige (läkarvård = läkarna behöver också vård?).
Lyckligtvis har mitt förtroende blivit reparerat av Kalmar, men innan var det verkligen i botten.

Yvja=Ditt citat "läkarna behöver också vård" fick mig att dra på mungiporna ordentligt... Tack!

I förrgår drömde jag att min pojkvän gjorde slut och blev i hop med min ovän,(Jag gillar verkligen honom och vi har typ varit i hop i ett år)när jag vaknade hade jag gråtit jätte-mycke i sömnen

Ahjsäfjie det blödde igenom idag i skoaln, fuuuuck! Såååå pinsamt!

Jobbigt. Fast jag antar att du överlevde!? och det är ju bra

Neeej Tycker synd om dig
KRAM!

Nej, tyvärr överlevde jag inte. Jag är en zooombie! Höhö (v)

Tack, kram!