Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag är även en stor köpare av dem. Jag brukar ha dem hemma, på kontoret. Där människor som vet vad jag är brukar ta."
Hon log sorgset.
"Det luktar ganska starkt i rummet intill."

Alexander nickade. "Mycket klokt." Log han för att sedan nicka. "Vi kan gå in om du önskar. Jag var nyss där." Sa han lugnt.

"Men då ska vi inte störa. Om du var precis där." Hon log varmt och såg över axeln.
"Kan jag få mer? Jag har inte varit så här nervös sen dagen jag drack från den första människan."

Alexander log mot henne. "Såklart. Vi har tillräckligt." Log han och ledde henne till köket och ordnade en till blod åt henne.

Hon tog emot koppen och gav honom ett varmt leende.
"Tusen tack. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min bror." Hon blev lite tyst medan hon fingrade på ett halssmycket och suckade.
"Jag är tacksam att ni inte har dödat honom trots all ondska han visat. Men ändå... Han är en skadad man. Här... och här." Hon pekade mot pannan och sedan hjärtat.

Alexander såg på henne och nickade sakta. "Vi behöver alla någon som kan visa den rätta vägen. Han har lidit, det måste man också tänka på." Sa han tyst. "Jag tror att alla förtjänar en andra chans." Log han försiktigt.

Dorian såg på Allan. "Har du något annat du vill eller måste berätta för oss?" Frågade han och Allan svalde hårt. Funderade. "Ni borde sätta stopp för fler kliniker." Mumlade han tyst och Dorian såg mot Lucifer. "Har du något du vill fråga?" Undrade han på ett språk Lucifer lärt honom.

"Ja han fick en andra chans efter kriget. Men kalla den för andra chans är som att få hunskit i ansiktet. Det är inte en värdig andra chans." Hon såg på honom.
"ÄÄr det okej om jag är här i nnågon timme? jag känner mig lite knäsvag."

Han såg på honom och flinade.
"Den vithåriga skönheten." Sa han tillbaka till Dorian.
"Du formulerar så mycket bättre."

Alexander nickade sakta. "Du har helt rätt." sa han lugnande. "Jag tänker mer på en andra chans efter att man blivit förvandlad. Jag känner många vampyrer som gått fel väg till en början." Viskade han lugnt. "Såklart, stanna så länge du behöver." Sa Alexander ömt.

Dorian såg på Lucifer och flinade roat. "Vad vill du veta? Var mer precis." Bad han tillbaka på samma språk. Allan verkade befinna sig i plågor. Som om allt han orsakat andra slog till honom, om och om igen- som vågor.

Hon drack och såg mot mannen.
"Du är en mycket vänlig man Alexander. Du har ett bra huvud." Hon såg sedan sig om.
"Det känns mer livligt." Sa hon med ett leende.
"Även om omständigheterna är tråkiga."

"Tja du vet... Det som hände i dag?" Sa han och lade en hand mot sin rygg.

Alexander skrattade mjukt. "Jag gör mitt bästa." Log han.

Dorian såg på Lucifer. Ja han visste vad han menade, men han förstod inte alls vad han skulle fråga. Varför? Han svalde hårt. "Så vi har opererat Rhiannon idag. Vi fann några intressanta fynd, kommentar på det?" Frågade Dorian och Allan tittade upp efter en stund. Verkade fundersam. "Hade de växt?" Var det första som kom från Allans mun. Dorian reste sig upp. "Du får ta över Lucifer. Jag måste ta en paus. Han är ju helt sinnessjuk." Sa Dorian upprört på samma språk som tiidgare.