PRS Lupple & Medi

"Ja hon hade tråkit, ville varken vila eller se flm." Han log och såg på Willow

Hon skrattade och lade armarna om honom.
"Jag har fortfarande din tand om halsen. Tyvärr får du den inte. Den är min." Hon log retsamt och såg upp på honom.

Dorian skrattade lågt och såg på honom.
"Åh vet du inte hur man underhåller en ung vampyr som också råkar vara en ung kvinna?" Flinade han retsamt på latin och knuffade honom lätt.

Allie stod som förtrollade och kollade på alla vargar, ville helst känna på allihopa men höll sig stilla, hon hade lovat att vara snäll.

Gustaf mötte hennes blick och gnydde sorgset och hängde lite med huvudet för att sedan tittade upp med leende ögon igen och buffade lätt på henne.
Det var ju hennes, han ville inget hellre än att hon skulle ha den.

"Åh tyst med dig. Jag kan ju inte jaga med henne." Svarade han på latin tllbaka och flinade.
"Sen är det ju lite svårt när man har vargar som allierande eller hur?" Han log och såg på Willow

Hon skrattade och drog händerna genom hans päls och såg sedan in i hans ögon.
"Tack att du inte dödade Dorian. " Hon smekte hans kind och lade armarna om honom igen.

Dorian skrattade lågt och skakade på huvudet, det var ju faktiskt sant.

Gustaf mötte hennes blick och la huvudet över hennes axel.
Dorian såg på det hela med ett svagt leende. Han visste att de enbart var vänner, men ibland undrade han ifall hon kanske skulle ha det bättre med någon mer mänsklig.

Hon såg på honom och log.
"Jag ska åka iväg. Men vakta över skogen och se till att det inte kommer någon inkräktare?" Hon log och såg över axeln.
"Ifall Tristan kan vara snäll kanske ni får middag." Hon såg på honom och gav honom en puss på pannan.
"Så du är så vacker."

Gustaf nickade sakta och ylade som ett ja på hennes uppmaning, nog skulle de se över skogen sedan vände han blicken mot Tristan, backade ifrån dem alla och ändrade sig till människa.
"Mat säger man aldrig nej till, det är ju en lång resa." Flinade han skämtsamt och rättade till sina kläder.

Hon log och nickade och gav honom en kram och fnissade.
"Tack för häromdagen. Ni gjorde superbra ifrån er." Hon såg på honom.
"Dorians historia var dock väldigt läskig."

Gustaf skrattade lågt och såg på henne.
"Det var med nöje. "Flinade han och nickade.
"Ja riktigt otäck." Sa han med ett snett leende.

Hon såg på honom och tog hans händer.
"till våren får ni göra samma sak. Jag vill ha er skrämma mig igen." Hon såg på honom och gäspade stort.

Gustaf skrattade lågt.
"Låt oss bestämma det." Log han och kramade hennes händer.
"Men du borde sova." Sa han, hon såg ju trött ut.