prs yehet & kkaebsong

"Saken är ju den Zihao att du slickar mig i ansiktet när du ätit rått kött, och när du inte är en lurvig varg." Skjuter Joshua tillbaka med putande läppar innan han knäpper fingret mot tjugoåringens arm.
"Hmh... helt ärligt hade jag inte velat att Lizzie skulle ha slickat mig i ansiktet, nej." Berättar Liljah med ett leende.

”Du låter Haru slicka dig i ansiktet, vad är skillnaden?” Envisades Zihao och gav Liljah en mördande blick. Hon hjälpte inte till ett smack med hans argument, och inte Joshua heller för den sakens skull. ”Känner mig fan mobbad här..” fortsatte han och klängde sig fast ännu mer vid fästmannen. ”Jaha, men allt skickande åsido, ibland vill du inte ens gosa med mig.” Jadå, nu skulle tjugoåringen klaga på precis allt, vara för att vara irriterande.

"Haru äter inte fått kött!" Påpekar Joshua med skarpa ögon och nyper sin fästman i armen. När Zihao sedan tar upp gosandet, vänder han blicken upp mot honom och stirrar stint. "Jag gosar inte med dig när du gjort mig att eller ledsen, man jag brukar faktiskt mysa med dig också."

”Vet du vad som hjälper när man är ledsen? Att prata om det och gosa med mig”, knotade Zihao och klappade Joshua löst över kinderna. ”Äsch, vi släpper det, okej?” Konstaterade han därefter och kvävde ytterligare en gäspning. Han hade inte blivit speciellt förvånad om han råkade somna under bröllopet. Även om det var hans första bröllop så hade han somnat under många andra tillställningar, utan problem. ”Vilka kommer? Några vi känner? Eller alltså, några som jag känner?”

"Men inte när det var du som gjort mig ledsen." Gnäller Joshua och borrar ner ansiktet i tjugoåringens bröstkorg.
"Ni bråkar verkligen som ett gift gammalt par.." Påpekar Liljah roat och skakar på huvudet åt dem. Jösses. " Det är massvis som kommer, har ingen aning om några du känner är vänner med Fleur eller Bill, eller familjen. Men det är en hel del som kommer. Ser du hur många människor som är här nu? Kommer typ dubbelt så många "

Dubbelt så många? Dubbelt så många? Orden klingade i Zihaos huvud, slig emot väggarna och ekade om och om igen. Helt plötsligt hade den äldre världens lust att antingen svimma eller gå och gröna ner sig i ett hål.
”Jag trodde inte att det skulle komma så många människor”, kraxade tjugoåringen och sjönk märkbart ihop med hela kroppen av oro. För det första var stora folk massor läskiga. För det andra så var de ofta ganska högljudda och en del personer var sociala som vara den..nej, nej, nej.

Joshua kramar om Zihaos hand hårt, ett magert leende över läpparna.
"Djupa andetag, okej?" Påminner nittonåringen och slingrar sina armar om den äldres midja, kikar upp mot ingången, hur huset tystnar när någon klingar med ett glas. "Verkar som att det börjar nu.."

Trots att Zihao var allt annat än lugn och glad, började han lydigt släpa med sig Joshua in i tältet. Där gled han ljudlöst ner på en stol i ett av hörnen och knep ihop läpparna tills de vitnade. Djupa andetag. Varför kände han sig ens så förbaskat nervös och skräckslagen? Det var inte riktigt logiskt. Men var tjugoåringen någonsin vidare logisk av sig? Inte direkt faktiskt.
”Okej, djup andetag”, påminde han sig själv och drog ner nittonåringen i sitt knä.

Ett litet leende stryker sig över läpparna när Zihao drar ner honom i sitt knä. Försiktigt stryker han fingrarna lugnande över sin fästmans arm.
"Liljah gillar dig," viskar Joshua stolt och lämnar små pussar över den äldres händer, medan blicken glider upp mot paret. Julian, tillsammans med Jordan slår sig ner bredvid dem med två, varma leenden.

”Är du säker? Helt ärligt är jag fortfarande rädd för henne”, viskade Zihao och vilade hakan mot en av de slanka axlarna, samtidigt som blicken följde Julian och Jordan. Han hade knappt hälsat på Julian sedan de anlänt, insåg han nästan genast. Gud vad pinsamt. Kvickt vände han bort de mörka ögonen och började istället pilla med fästmannens fingrar, osäkert. Gjorde han fel? Borde tjugoåringen egentligen ha sagt hej istället för att vända undan blicken och ägna sig åt Joshuaboch endast Joshua?