Förändrad värld Lupple & Medi

Hon spärrade upp ögonen och tog tag i Lathans arm för att inte ramla.
"Miriam?" Viskade hon men harklade.
"Miriam Rosenthal du är här med inbjuden."

Miriam klev över tröskeln och sträckte fram handen mot dem båda.
"Tack för allt Lathan."


Lucifer lyssnade och såg vaknade på honom och skakade på huvudet.
"Kan du ta bort alla Floras minnen? Så att hon inte minns att hon varit Flora? Bara Molly?" Frågade han och såg på Dorian.
"Identiteten Flora." Klargjorde han

Lathan kramade Miriams hand. "Är du redo för denna sak?" Undrade han mjukt. "Vill du ha blod?" Frågade han.


Allan svalde hårt. "Jag ska låta hennes familj vara." Klargjorde han efter en stunds betänketid. "Klart jag kan." Svarade han trött. "Men hur ska ni förklara hennes fyra månaders- försvinnande?" Frågade han. Dorian såg på honom. "Det är inte ditt problem." Sa han kort. "Aurora. Kan du fixa hennes huvud?" Sa han och Allan svalde hårt. "Nej. Jag kan ta bort alla blockeringar som finns. Jag kan blockera mera men hon hittar alltid vägar igenom det där. Hon har ett fantastiskt sinne." Viskade han. Dorian såg på henne. "Du har förstört henne Allan. Precis som alla dem andra." Sa han trött.

"Han är min bror. Jag har väl inget val? Han verkade så... ledsen. Blev som ett barn igen." Sa hon och nickade.
"Gärna. Jag har inte druckit sedan några timmar sedan. Innan jag åkte iväg." Hon log svagt.

"Och har du inte glömt något?" Sa han och lade armarna i kors.
"Ja de som blev kidnappade för flera år sedan kanske inte kan komma tillbaka eftersom deras existens inte finns mer men du har glömt någon viktig."

Lathan nickade sakta. Ordnade blod åt henne och gav henne en kopp. "Familj är väldigt starkt. Jag hoppas på att allt kommer gå bra för honom. Men håll din gard uppe." Bad Lathan. "Behöver du vår hjälp någonsin med honom. Så be om den." Sa han ömt.

"Jag är inte klar Lucifer." Sa Dorian ärligt. "Din chaufför, Charles. Hur länge har du haft honom?" Frågade han. "Tio år. " Svarade Allan och Dorian såg på honom. "Varför skar du ut hans tunga?" Frågade Dorian och Allan svalde. "För att han inte skulle kunna prata." Svarade han enkelt. "Du låter även han gå?" Sa Dorian och Allan nickade. "Jag har redan gett honom till er." Sa Allan enkelt. "Och Halo, min fru." Sa Dorian kallt. "Du ska inte ens yttra hennes namn i ditt fortsatta liv. Förstår du mig Allan? Du ska inte tänka, fundera eller fantisera om henne." Sa han och Allan svalde hårt. "Jag ska låta bli Halo också." Viskade han.

Hon kom efter och såg på honom.
"Jag ska hålla koll på honom. Han får hjälpa mig hemma och sådant. Med saker som kan ordnas." Hon tog emot koppen och log mjukt.
"Tack." Hon hade sneglat på mannen som låg i hallen.
"Mannen som ligger med dropp?"

"Bet han inte av den?" Frågade Lucifer på ett språk som han hoppades han inte skulle veta.

Lathan nickade sakta. "God plan." Log han för att sedan sluta le. "Allans chaufför. "Sa Lathan tyst. "Jag vet inte ens om du vill veta." Sa han lågt.

Dorian såg på Lucifer. "Jo men jag kunde inte säga det. Fråga du om det." Sa Dorian tillbaka på samma språk.

"Jisses han ser så blek ut. Kan jag ta mig en titt på honom sedan?" Hon såg upp och log.
"Nämen Alexander?" Hon log ömt och nickade.
"Så du har blivit en godismakare på senare dagar? Jag har sett dem och alla givara jag har från byrån älskar dem."

"Det får du gärna göra." Log Lathan. Alexander såg på henne och log roat. "Miriam." Sa han leendes. "Det är faktiskt Halos idé. Jag har bara hjälp till att göra i ordning medecinen." Log han roat.

"Åh är det så?" Hon log och nickade.
"Det är ändå en helt fantastisk uppfinning. Jag är så stolt över henne." Hon drack och lade huvudet på sned.
"Det luktar sjukdom. Rätt mycket."

Han nickade. "Ja den har fått mycket positiv feedback." Log han för att sedan nicka. "Ja vi har haft en stor dag, medecinskt." sa han sorgset.