Life - Lupple & Medi PRS

"Det låter rimligt." Hon såg på honom och visade att hon ätit upp.
"Är du nöjd nu?" Hon log och lade huvudet på sned.
"och hur är det med om de blir vargar. Märker ni det med en gång?"

Han såg den tomma matlådan och log. "Bra älskling. "Viskade han och kramade hennes hand lätt och nickade sakta. "Det är inte alla som blir vargar, det är ju nästan säkert att Lunas och Sammys bebisar blir vargar eftersom båda dem är vargar. Men det finns undantag. " Log han. "Vi vet ganska snart, eller ja. Vissa märks det senare på, andra tidigare. Men vi brukar kalla det att dem har varmt blod. Och det märks ofta fort. Som barnen i byn, de har knappt ytterkläder på sig. För dem fryser inte. Och nästan alla som har varmt blod blir vargar. Men det finns andra tecken också." Förklarade han.

Hon tog hans hand och kysste den.
"Så det är därför ni är så varma att kramas med?" Hon log lite svagt.
"Blir faktiskt avundsjuk på den delen. Att inte behöva kläder." sa hon och reste sig.
"Jag ska upp till rummet antar jag."

Han flinade lite och nickade. "Ja det är därför. Vi har ju en väldigt hög kroppstemperatur. En vanlig läkare skulle aldrig kunna undersöka oss. Det skulle vara ett mirakel att vi levde liksom." Förklarade han och såg på henne. "Ja det gör ju saker och ting enklare i vissa lägen." Log han och tog undan matlådan, besticken och glaset och ställde in det i diskmaskinen. "Jag följer med dig." Log han.

"Kan ju förstå det. Blev ju rädd första gången jag såg dig.." Hon skrattade.
"Efter jag kommit tillbaka." Hon log mjukt.
"Jag minns våra kramar innan olyckan. Jag mindes hur varm och skönt det vara nära dig."

Han log mot henne och nickade. "Jag minns dem också." Viskade han och smekte hennes kind. "Och nu ska du gifta dig med mig. Du kommer ju ha ständig värme i ditt liv. Om något av våra barn kommer bli varg, så kan även du bli varm under graviditeten." Förklarade han och pussade hennes panna innan han bar upp henne i sin famn och gick upp med henne till badrummet.

Hon kunde inte låta bli att le och nickade.
"Jag hoppas de blir någon varg av våra barn. Honey kommer dock inte bli det. Hon är den första och kommer då bli människa." Hon slöt ögonen.
"Jag är så oerhört lycklig Gabriel. Att jag fann dig. När jag bodde själv drömde jag om dig. Eller att en varg gick vid min sida."

Han såg på henne med road blick. "Det hoppas jag också. "Viskade han och nickade. "Nej det vet jag. Hon är ämnad att bli väktare. "Viskade han och ställde ned henne framför handfatet och tog sin egna tandborste och började borsta sina tänder. Han såg på henne med glad blick av hennes ord. "Åh älskling. "Viskade han och smekte henne över håret.

Hon tog sin tandborste och började borsta sina tänder.
"Jag vet. Jag har fortfarande svårt att förstå vad mitt jobb är. Det känns konstigt att säga att jag är väktaren, personen att hålla balans för att niinte ska slåss."

Han skrattade lågt och såg på henne. "Du kan ju benämna dig som allas vän. " Sa han som förslag och spottade ned i handfatet innan han fortsatte att borsta.