PRS Lupple & Medi

Hon gick ner och plockade ut någon bok och kom tillbaka och såg på honom.
"Men jag kanske vill vara med dig?" Hon lade ner boken och såg på honom och satte sig ner i sängen.
"Borde nog ta en dusch imorgon med."

Han log och höll henne nära.
"Så är du beredd?"

Han såg på henne och satte sig på sängen, smekte hennes kind sakta.
"Du Willow." Sa han och bet sig lite i läppen, tog hennes händer.
"Du är redan med mig." Sa han och pussade hennes panna.
"Men jag har lite frågor." Sa han lågt och bet sig lite i läppen.
" Varför är du nyfiken på förvandlingen?" Frågade han, det var nog bäst att gå rakt på sak.

Allie nickade ivrigt.
"Jag är beredd." Viskade hon och kände sedan lukten och hörde stegen- han var inte själv.
Hon fnittrade upprymt och tittade åt det hållet.

"Är jag?" Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Dorian vad pratar du om?" Hon skakade på huvudet.
"Förvandlingen? Bara för jag tar ditt efternamn?"

Han log mjukt och smekte henne över håret.
"Och kom ihåg. Var snäll annars får du itne vara här längre." Varade han och släppte taget om henne.

Dorian såg på henne, höjde lite på ögonbrynet.
"Det har ingenting om mitt efternamn. Det har om det du pratade med Armelle om. Vem som förvandlade vem och varför. Jag vill bara veta vad du tänker. " Sa han lugnt och såg på henne.
Var hon bara genuint nyfiken eller nått annat?

"Jag ska vara jättesnäll, supersnäll. Megasnäll." Viskade hon och kysste honom snabbt för att sedan springa Gustaf till mötes. Väl framme så kastade hon sig om hans hals.
"Hej." Viskade hon lyckligt och Gustaf la en tass på hennes rygg och klappade henne lätt.

"Oj jasså det." Hon log och log mjukt.
"Jag var bara nyfiken. Ni är så vackra så jag undrade ve som valde ut er." Hon såg ner och såg sedan bort.
"Är det en dum fråga?" Viskade hon och vände sin blick mot honom igen.

Han log och nickade mot Gustaf. Han reste sig och gick sakta emot honom och såg på Allie och log.
"Hon gllar dig verkligen."

Han nickade sakta, höjde lite på ögonbrynet. Han fann det väldigt konstigt att vara nyfiken på.
"Du vet det finns ingen vampyr är världen som är ful, det ingår liksom i förvandlingen. Det finaste typ framhävs." Sa han tyst och skrattade lågt.
"Inte en dum fråga, bara en fråga som jag undrade varför du ställde. Nu vet jag. " Sa han och kramade hennes hand mjukt.

Gustaf såg upp på Tristan med leendes ögon och slickade Allie på kinden och hon släppte taget och fnissade till.
"Jag ska hämta Willow, okej." Pep hon lyckligt och tog sig till deras fönster och hoppade upp på fönsterbrädet och knackade på och vinkade ivrigt till Willow.

Dorian flinade lite och såg på Willow.
"Gustaf är här, Allie vill att du ska träffa honom." Sa han lugnt och smekte hennes kind.

"Inga fula vampyrer? Vad är det för stereotyp?" Hon fnissade och såg på honom och började sedan att skratta och nickade.
"Då förstår jag. Jag var bara nyfiken vem som valde ut tre vackra människor att vara Lathans barn." Hon log och såg över axeln och log.
"Kan du ta med mig ner?" Hon såg på Dorrian och drog på sig en tjocktröja och log stort.

" Jag är ledsen, men det är sanning." Flinade han och skrattade.
" Alla är ju vackra, på sitt vis. Om du har vackra ögon så får du väldigt vackra ögon som vampyr. " Sa han och flinade.
"Men det vet Alexander mer om." Sa han ärligt och smekte hennes kind.
" Lathans barn, vi är mer Marias." Sa han ärligt och reste sig upp.
"Maria är mamma och Lathan är mentor och far. " Sa han och reste sig upp.
Tog upp henne i famnen och tog sig ned till de andra.
Väl utanför dörren så släppte han ned henne.

"Mitt hår då?" Hon skrattade mjukt och tog honom om halsen och såg in i hans ögon.
"Åh jag förstår det ,låter vettigt." Hon log och såg på gustaf och lade armarna om vargen och drog med handen genom hans päls.
"Du är så mjuk." Viskade hon och log.

Dorian gick fram till Tristan och log mot honom.
"Du ringde, för Allies skull?" Flinade han roat.

Gustaf la även en tass om Willow, men väldigt mycket mer försiktigt.
Han höjde huvudet av stolthet av hennes komplimang och ylade glatt.