prs yehet & kkaebsong

Blicken glider ner till den utsträckta handen, till sin bästa vän, och sedan till Zihao. Jo, Liljah är rätt ny till situationen. Dock glider ett litet leende över hennes läppar, och hon nickar lätt. Visserligen har hon avskytt Zihao de tidigare åren, men faktumet att tjugoåringen sväljer sin stolthet och hälsar på henne, och finns där för Joshua, räcker.
"Mm jo, vi har glömt bort att hälsat på varandra faktiskt." Påpekar Liljah roat och skakar den andres hand. Om nu tjugoåringen lämnar eller sårar Joshua igen... Jo då är det definitivt strypdags.

”Du är vädligt läskig, din blick är typ ond”, knorrade Zihao och drog åt sig handen så snart de hälsat ordentligt på varandra. Jadå, han var absolut tvungen att säga det högt. Tyvärr så räckte det ju inte att bara tänka det, utan ibland var Tjugoårongen absolut tvungen att sätta ord på sina tankar. ”Förlåt, det bara slank ut”, muttrade han kvickt därefter och gömde ansiktet hos Joshua ännu en gång, samtidigt som benen knakade till olycksbådande. Fan vad obekväm han var, utan någon egentlig anledning. Alla var så förbaskat trevliga att han däremot inte riktigt kunde hantera det.

Joshua stryler försiktigt fingrarna över fästmannens händer, i ett försök att göra det lite bättre.
"Är min blick ond?" Påpekar Liljah innan hon skrattar lätt, men roat. "Det är okej, har bara inte fått höra det förut! Folk brukar säga att jag har snälla, välkomna ögon."

Utan att lyfta upp ansiktet från Joshuas axel, började tjugoåringen nafsa på fästmannen. Vilken bra stressavlastning, suck.
”Alltså kanske, men om man kollar på dem från mitt perspektiv så är de onda”, gnällde Zihao och slingrade armarna ännu hårdare omkring nittonåringen. Snart skulle det hela säkert sluta med att han råkade knäcka revbenen på den yngre, då han bara verkade kapabel till att hålla hårdare och hårdare om honom.

Liljah skakar på huvudet och stoppar i sig än en godis.
"Jo, jag tyckte att dina ögon såg onda ut ett bra tag." Berättar hon och rycker på axlarna, jo det gjorde hon definitivt. "Men det gick över ett tag, så förhoppningsvis kommer det göra det för dig också."

Under några sekunder sa Zihao ingenting, utan stirrade mest på Liljah med uppspärrade ögon. Nej, för stunden kunde han verkligen inte acceptera att hon troligen var trevlig och hur snäll som helst.
”Hm, jag antar det”, mumlade tjugoåringen dom snart vek undan med blicken. Äntligen. ”Skillnaden är väl att jag typ var ond..snarare är ond”, konstaterade han med ett litet, nervöst skratt. Vilken underbart smart sak att säga.

"Du var ond, men jag tycker inte att du är det längre." Försäkrar Liljah och klappar tjugoåringen på axeln. "Om nu vi försöker förlåta allt det där som hände för flera år sedan, så borde du försöka förlåta dig själv också, okej?" Jo, det tycker Joshua definitivt.

”Absolut”, mumlade Zihao med ett blekt leende. ”Är faktiskt på god väg. Men det hade blivit ännu lättare om Joshua uppskattat mina pussar, vilket han inte gör för tillfället. Han tycker att de är sliskiga och äckliga”, klagade han därefter och putade med underläppen. ”Man vill ju visa sin kärlek på något sätt och mina pussar ingår helt enkelt i den lilla kategorin. Älskar att pussa på dig..” Han sände iväg en sur blick mot Joshua och lipade.

När Joshua hör sitt egna ord, höjer han kvickt på huvudet som en förlorad liten hundvalp, nej han zommade visst ut.
"Jag tolererar dina pussar! Men inte när du praktiskt taget slickar mig i ansiktet." Protesterar nittonåringen, vilket får Liljah att skratta till.
"Ni kanske helt enkelt får göra en liten kompromiss!" Lägger hon till, lätt road.

Ännu en gång putade tjugoåringen missnöjt med underläppen.
”Men jag älskar ditt ansikte”, gnällde Zihao och blängde från Joshua till Liljah. ”Hade du tyckt att var varit äckligt att bli slickad av världens gulligaste, trevligaste, lurvigaste varg?” Undrade han buttert med blicken fäst på nittonåringens kompis. Björnmamman - det var hennes nya namn. Punkt slut, inte förhandlingsbart för fem öre.