De utvalda

Ethan log lyckligt. Hennes skratt var som musik för öronen. Ljuvligt. "Du är den mest perfekta kvinna som finns!" Mumlade han och kysdte henne.

Eletha skakade på huvudet, "Säg inte så." sa hon att säga något sådant var att ljuga. Hon var gul, hon var ärrad och hade gjort farliga och hemska saker. Hon besvarade kyssarna och tog hans händer i sina, älskade honom gjorde hon.

"Varför inte?" mumlade Ethan och kysste henne igen. "Du är det för mig, du är den vackraste som finns, och mer värd än nästan allt i världen".

Eletha log, "Tack." ler hon och kysser honom. "Det värmer att du tycker så även om jag inte håller med." hon log lite och såg upp i hans vackra ögon.

Ethan log och fångade upp hennes fläta och började sakta lösa upp den. "Du kommer alltid vara det för mig...". Han mötte hennes blick.

Elethas ögon glittrade, hon visste vad han ville då han löste upp hennes flätor. Hon drog händerna genom hans hår, hon kunde inte vänja sig vid att det var kort.

Ethan fångade upp en lock av hennes hår och snurrade det i sin hand och suckade lätt njutninsfullt då hon drog händerna genom hans.

"Mmm" log Eletha med slutna ögon, det var skönt att ha håret fritt, så ville hon ha det egentligen.

Ethan log och släppte locken tillslut. "Du har inte förändrats så mycket utseendemässigt..." mumlade han. Men han hade det, ahn var inte alls mager längre, snarare lite muskellös och håret var kort, och hakan rakad.

"Bara äldre." mumlade hon, blekare, magrare, fast så hade han förr sett henne. Hon log i alla fall mer och höll på att bli sitt vanliga jag då hon var med Ethan. Men hennes hår var lika rött som förr.