Life - Lupple & Medi PRS

Hon ställde sig vid kylskåpet och öppnade dörren. Blicken vandrade mellan lådorna innan hon plockade fram en och visade.
"Går den här bra tror du?" Det var kött och potatis. Hon fick ett svagt leende på läpparna.

Gabriel såg på lådan hon höll i och pressade nosen mot den. Undersökte den liksom innan han backade och gav henne en enkel nick. Den luktade inte konstigt i alla fall. Och det var ju ett bra tecken.

Hon lade upp det på en tallrik, stoppade det in i mikron och startade den. Hon tog fram bröd och gjorde en macka och hon lade huvudet mot kylen.
"Jag är nog svag. hon drar redan mycket styrka från mig."

Gabriel studerade henne, oroligt och skiftade ganska direkt form. "Gå och sätt dig." Sa han och la en arm om hennes midja och ledde henne mot bordet och hjälpte henne ned till en stol. Han hämtade mackan åt henne och gav henne ett glas med vatten och såg på maten i mikron. "Du har inte heller ätit så regelbundet som du borde. Du äter för två." Viskade han.

Hon lutade sig mot honom och slog sig ner vid stolen.
"Jo jag vet älskade." Hon såg på glaset och flinade.
"Vatten? Inte ens mjölk?" Hon blickade på honom och lade huvudet på sned.
"Jag sover nog i min säng i natt. Den är kanske bättre nu när jag är svagare."

Han såg på henne med allvarlig blick. "Du kan börja med att dricka upp det glaset vatten först." Sa han och nickade. "Det är en klok idé." Viskade han och serverade matlådan till henne när den var varm nog med bestick.

Hon drack upp vattnet och såg på honom.
"Och kommer du sova hemma hos dig eller här? Jag fryser lite. Skulle du kunna göra upp en eld i mitt ovrum så jag inte kommer dit och fryser?" Hon började äta och slöt ögonen.

Han såg på henne och smekte henne över kinden. "Jag kommer stanna, uppenbarligen behöver jag fixa någon personlig tidtagare till dig eller så." Viskade han och ställde fram mjölk åt henne och nickade. "Jag löser det." Sa han och pussade henne på huvudet och gick upp till hennes sovrum för att ordna med det hon bett om.

"Jag kan sätta larm på mobiken." Hon tog emot glaset och log.
"Så hur länge har en varulv sina barn i magen? 9 månader med? eller kortare?" Hon såg honom försvinna och åt upp maten.

Han kom snart ned igen när brasan var tänt och sängen var bäddad för att krypa ned i. Han satte sig vid henne och såg på henne. "I 9 månader, de har en väldig liknande graviditet som vanliga människor. Bortsett från att deras kropp inte tillåter dem att skifta. Vissa avskyr det, andra älskar det. Och de har större möjlighet att få fler barn på samma gång. " Förklarade han hennes fråga.