prs yehet & kkaebsong

"Nej, det är det verkligen inte." Svarar Joshua instämmande, dock kan de inte direkt döma dem. Nittonåringen skulle gärna vilja gosa med en mini Liljah. "Hmh, ska bli väldigt roligt att se hur ni tre sliter ut varandra. Kanske kommenterar allt ni gör tillsammans med Jordan."

”Nej du, för du ska hjälpa mig att vinna det här lilla kriget”, konstaterade Zihao och lämnade en stor, sliskig puss på en av de puffiga kinderna. ”Så, vad tycker den överbeskyddande Liljah om vår relation? Tycker hon fortfarande att jag är en värdelös tölp?” Undrade han därefter nyfiket, med ögon som glittrade av någon slags illvilja. Av någon anledning kunde han inte slita tänka på vad han skulle kunna göra mot tvillingarna. Kanske bita dem i tårna?

"Men det är mycket roligare att se på! Jag vill inte vara med om era tramsigheter." Berättar Joshua och klänger sig fast om den äldres arm medan blicken glider över alla som kommer instigandes. Snart kanske bruden och brudgummen kommer. "Klart hon inte tycker att du är en värdelös tölp, hon påpekade faktiskt också att ni inte pratat med varandra.. och hon verkar faktiskt inte ha något emot dig."

Nåväl. Om Joshua inte vara med i det lilla kriget då kunde han inte tvinga honom.
”Ja ja, gör så då”, knorrade tjugoåringen och putade med läppen. ”Men bara därför tänker jag ligga och slicka dig i öronen hela natten. Svär på det”, fortsatte han och övergick också till att betrakta alla gäster som strömmade in. Zihao rös till och vände snabbt bort blicken. Läskigt. ”Hm, kanske borde hälsa på henne någon gång? Jag menar, hur svårt kan det vara..” Väldigt svårt uppenbarligen.

Joshua stirrar stint på tjugoåringen och nyper försiktigt tag i hans arm.
"Du gnäller om att jag nafsar på dig när jag sover, men du får skicka mig i örat?" Frågar han upprört, innan han ställer sig upp och tar Zihaos händer i sina. Efter detta drar han upp sin fästman från stolen. "Då går vi och hälsar på henne då?"

”Vadå, jag förvarnar dig i alla fall. Och till mitt försvar låg du och gnagde på det ganska länge”, protesterade Zihao och kom upp på fötter. De retsamma ögonen blev med ens osäkra och han följde tvekande efter Jodhua, med ett hårt grepp om den betydligt mindre handen. ”Bara för att jag gav det förslaget betyder det inte att jag inte är rädd för henne..hon är typ som en björn som beskyddar sina ungar”, förklarade tjugoåringen med en liten rysning.

"Men hur skulle jag ha kunnat förvarna dig? Jag sova." Gnällde Joshua medan fötterna rör sig mot det bekanta ansiktet. Lyckligtvis har Julian gått någon annanstans, så Zihao behöver inte möta två läskiga ansikten samtidigt. Dock kan han inte undgå att skratta till. "Jösses.. Det är faktiskt precis vad hon är."
"Kan jag hjälpa er med något pottfnaskar?" Frågar hon när blicken glidit upp från godiset hon tryckt i sin mun.
"Kan du berätta för Zihao att du kanske är en björnmamma som skyddar sina ungar, men att du inte vill göra honom illa?" Frågar Joshua medan huvudet faller på sned.

Det var även precis vad Zihao föreställt sig under alla dessa år. Och för att göra det hela ännu värre och mer skrattretande än det redan var, så var tjugoåringen även extremt rädd för björnar. Alltså inte i ett liknelse sammanhang, utan han var verkligen rädd för riktiga björnar också.
”Bara för att förtydliga så tycker jag inte att du ser ut som en Björn, utan bara att du beter dig som en”, mumlade han och kröp ihop bakom Joshua, slingrade armarna omkring fästmannens slanka midja. Läskigt, läskigt och återigen läskigt. Liljah var helt enkelt extremt skräckinjagande i Zihaos ögon - vilket bara var otroligt ironiskt.

Aningen förvirrat kollar Liljah mellan de två, både rynkade och höjda ögonbryn.
"Inte att du beter dig som en björn Liljah, bara faktumet att du är lite beskyddande." Förklarat Joshua, då han känner flickan som helt klart missförstått Zihaos ord, precis som Joshua själv.
"Aha..." börjar hon tvekande medan händerna tuggar på den söta godisen. "Jo, jag är faktiskt väldigt beskyddande bär det kommer till det, det måste jag medge. Och jag kan vara riktigt läskig också, dock är jag inte lika lurvig som en björn..."

Med en suck inombords, sjönk Zihao ihop ytterligare bakom Joshua. Yes, han var verkligen sämst på att formulera sig, på att socialisera och i princip allting annat. Usch.
”Nej det förstås, men det är jag, vilket bara gör hela den här konversationen extremt ironisk”, muttrade tjugoåringen tyst, så pass lågmält att det knappt var urskiljbart. Bestämt rätade han på ryggen och sträckte fram en lätt darrande hand mot Liljah. Herregud, kunde han verkligen bli mer pinsam? ”Vi har typ aldrig hälsat förut, så jag antar att det är såhär man gör för att liksom göra det officiellt?”