Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mannen slog till henne igen och Mona svimmade av. De la henne bredvid Niel och männen gick iväg.

Niel öppnade ögonen lite och såg sig om. De låg i en konstig grotta. "Mona!" tordes Niel viska. Han puttade till henne mjukt.

Mona vred på sig och slog långsamt upp ögonen. "Niel" mumlade hon. "Vart är vi? Vad hände?".

"Shh!! Vi är i en grotta. Låtsas vara avsvimmad!!" viskade Niel. Han tog hennes lillfinger i sitt och kramade om det hårt. Det kändes tryggare så. Han blundade och låtsades vara medvetslös. Männen kom tillbaka, fler än förra gången.

Mona var förvirrad men blundade igen och var tyst. Hon hörde männen komma igen och kände hur en av dem lyfte upp henne. Hon ville bara skrika men kunde inte. Hon kände sedan hur hon bars iväg.

Monas lillfinger försvann från Niels och Niel släpades iväg. De bar Mona och Niel till en stor sal där en man i luva satt. Niel såg lite genom springorna han låtit sig öppna. De hängdes med händerna fastbundna någonstans och steg närmade sig dem. Niel kunde inte längre låtsas och lyfte huvudet. Blicken han mötte fick honom att stelna av förskräckelse - kungen.

Mona kunde inte heller låtsas då hon kände sig bindas fast. Hon flämtade högt då hon såg kungen och han vände blicken mot henne. "Min kära Mona..." skrockade kungen åt hennes rädda min och gick fram. Han la handen under hennes haka och tvingade henne möta hans blick. "Du slipper inte undan mig så ltät".

Niel morrade lågt. Han skulle döda kungen!!

Kungen smekte lätt Monas kind innan han gick vidare till Niel och flinade roat. "Du försökte döda mig pojk, men lyckades inte, det får ni sota för nu".

"Vi får väl se Ers majestät" sa Niel kallt. "Hur är det i Murgon City? Lika....Blodigt vakert som vanligt antar jag!" log han sedan. Han mindes blodbadet tydligt.