Är det svårt att älska och bli älskad?

haah taack alla ni är super ♥

Du är super

Ja, du är super!

Instämmer... MATILDA ÄR SUUUUUUPER!!!!!!!!!!

Ja när skriver du mer?

Ja, vill veta! Men ta din tid så att det blir bra, känn dig inte stressad!

Kapitel 32

~ Connys perspektiv ~

Min värld har förändrats, förändrats till någonting bra. På kvällarna kunde jag inte sluta tänka på honom. På min kille med det röda spretiga håret och dem bruna ögonen som jag drunknade i varje gång dem fångade min blick.

Men idag vi lunch var det något konstigt som hände. Fred tittade på mig, han släppte mig inte med blicken. Jag fick en obehaglig känsla av att han gillade mig.

Vi gick tillsammans upp till sällskapsrummet efter en lång tids pluggande nere i biblioteket. Men äntligen var vi klara med läxorna som skulle lämnas in nästa vecka vilket betydde att jag kunde ta det lugnt och inte stressa med läxorna.
Jag satte mig med en stor suck ner i soffan uppe i sällskapsrummet. Och George satte sig bredvid mig och tog min hand i sin och jag kröp närmre honom.
Han kysste mig på pannan och som vanligt blev jag alldeles lycklig.
Jag tittade upp mot fåtöljen där Fred satt och som vanlig tittade han på mig men utan att reagera när jag tittade tillbaka. Jag fick dåliga vibbar. Jag kände mig genast sämre och rusade snart upp för trappan till sovsalarna och lämnade en förvånad George bakom mig.

~ Georges perspektiv ~

Det var så mysigt när vi satt där tillsammans i soffan, Conny och jag. Plötsligt for hon upp ur soffan och rusar uppför trappan. Jag tittade snopet på trappan som hon just försvann ur. Sedan tittade jag på Fred som satt där och försökte se oskyldig ut.

- Fred? frågade jag irriterad och såg att han försökte dölja något.
- Mm, svarade han.
- Vad är det med Conny?
- Jag vet inte, mumlade han fram och jag såg tydligt att han dolde något.

Vi pratade inte mer om den saken och inget annat heller för den delen utan jag gick med raska steg upp till vår sovsal och kröp ner under täcket.
Vad är det Fred döljer?
Det var min sista tanke innan jag föll ner i en djup sömn.

~ Freds perspektiv ~

Vad fan är det jag håller på med!? tänkte jag för mig själv när även George lämnade rummet. Nu satt jag där helt själv i den röda fåtöljen.

Jag är kär i min brors tjej och jag ljuger även för honom. Hur lågt kan jag sjunka egentligen?
Jag måste sluta tänka på henne.
Men man kan inte styra kärleken.

AAASSSSBRAAAA!!!!!!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tackar ! ♥

vsg.