Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Grattis till 100 inlägg!

Scorpius

”Hur uttalas Assio egentligen?” undrade Mellie och slängde en snabb titt i sin bok igen för att försäkra sig om att hon inte hade missat något.
”Accio”, rättade Daisy henne.
”Jaha.” Mellie viftade med trollstaven medan hon ropade ”Accio”, men inget hände.
”Så här ska du göra”, sa Set och demonstrerade. Mellie fnissade när det inte hände något för Set heller. Han drog upp sin trollstav och visade igen, denna gång funkade det eftersom jag såg min trollstav flyga iväg.
”Tack, Set”, muttrade jag och plockade upp staven från golvet.
”Värst vad du var på bra humör då”, sa Set surt och satte sig ner på sätet mitt emot. Mellie satte sig bredvid honom innan hon kröp upp i hans knä.
”Var inte så sura nu, barnungar”, suckade hon och lade armen om Sets hals. ”Det är faktiskt jullov snart och man vill ju tänka på något annat än bråk.”
Sam och Daisy nickade instämmande. Rose sa inget, hon var djupt försjunken i sin bok.
”Eller hur, Set?” Mellie kysste Set och det fick som vanligt honom att smälta.
”Mm”, svarade han bara och sneglade mot mig.
Jag sa inget heller. Jag bara vände bort blicken, ville inte se på honom. Varför var han tvungen att lyckas så bra?
Plötsligt stannade tåget. Lamporna släcktes. Allt blev tyst. Något stort och svart svischade förbi fönstret. Precis som den hade gjort under mitt första år…
Krasch. Tåget vinglade till som om något hade slagit till det. Daisy skrek. Hon var tydligen inte den enda som gjorde det heller. Från överallt hördes avlägsna skrik. Sam stod stel som en pinne mitt på golvet och stirrade ut genom fönstret. Mellie klamrade sig fast vid Set som såg livrädd ut. Rose kröp ihop i hennes hörn av kupén. Själv tittade jag ut genom fönstret. Försökte få ögonen att se vad den svarta pricken längst uppe på himlen var. Men jag kunde inte fundera länge, för helt plötsligt blev den bara större och större och jag förstod att den kom hitåt. Och inte långt därefter insåg jag att ”pricken” skulle krascha in i vår kupé.
”Akta!” skrek jag och kröp ihop under ett av sätena. De andra som fattade att något var på väg att hända gjorde samma sak som jag. Några sekunder senare kunde vi höra hur glas krossades och hur något tungt landade på golvet i kupén. Ytterligare några sekunder senare hörde vi hur någon skrek, och skriket hördes bara mer och mer avlägset ju mer tid som gick. Jag kröp fram från under sätena.
”Mår alla bra?” undrade jag och hjälpte Sam upp på fötter.
”Ja”, svarade alla i kör.
”Men…” började Daisy. ”Vart är Rose?”
Alla vände sina huvuden mot där Rose hade suttit. Men hon var inte där. Det enda som var kvar var boken som hon hade läst. Inget annat.

Åh vad spännande!! : D Mera nuuue >8D

Guud vad spännande har läst kapitlet typ 20 ggr nu

Fantasiskt!!!! Kan kanppt vänta på mer... (men stressa inte)

Lööööv ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer.

95thtr9uhvrp9tv rw98weroib vad den är bra!!

Meer snälla

♥ ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥Helt underbart! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥