prs yehet & kkaebsong

Sextonåringen nickar lätt, pillar lite med den andres bandage.
"Det kan jag tänka mig," påpekar Joshua, jo, Gryffindor har alltid haft mer tilltalande färger än främst Slytherin i hans ögon. "Rod är ju den bästa färgen, och Gryffindor är det bästa elevhemmet, så det är ju klart." Lägger han till med ett fånigt leende

Zihao kunde lite låta bli att fnysa.
”Det där vet jag ju inte riktigt om jag håller med on dock”, började han och knäppte till Joshua löst i pannan med ett finger. ”Slytherin är det bästa elevhemmet, däremot kanske inte det mysigaste.” Han snörpte lite på munnen och sköt ut hakan. Det var självklart att han, som gick i Slytherin, ansåg att det var det bästa elevhemmet. Hade han haft en annan åsikt hade det varit skandal.

"Hmmh.. du tycker fel du," skämtar Joshua rynkar på näsan när den äldre knäpper med fingret mot hans panna. Han själv gillar verkligen deras sovsalar, fint dekorerade och fina färger. Sällskapsrummet är nog Joshuas favoritplats i hela slottet. "Definitivt inte det mysigaste kan jag tänka mig," mumlar sextonåringen och knäpper fingret mot Zihaos arm. "Era färger är inte lika varma, tyvärr."

”Jag vet, men vi har i alla fall inga irriterande Weasleys som struttar omkring och skapar oreda”, bet Zihao tillbaka och fångade upp Joshuas händer. ”Och vi har ingen fjantig Harry Potter heller”, fortsatte han utan att inse hur drygt det måste ha låtit. I grund och botten var han ju trots allt inte speciellt trevlig, även om han försökte förbättra sig. Däremot var det lite som att försöka lära en gammal hund sitta - i princip omöjligt.

Joshua sätter sig raskt upp, drar bort sina händer från Zihaos mer på.
"Irriterande? De kan ha roligt utan att trycka ner andra. De är sjukt duktiga på det de gör, vilket är imponerande." Påpekar han och ser skarpt på den äldre eleven bredvid sig. "Tror inte du pratat med Harry en endaste gång. Han är mycket trevligare än andra ska du veta. Plus har vi ingen Xavier som flaxar runt med knivar, och inte heller elever som jämnt och ständigt trycker ner någon annan." Kanske han tog det för hårt, men Zihao hade trots allt låtit arg och skärp, och snackar om Joshuas vänner negativt.

Varför hade han öppnat sin mun från första början egentligen? Ibland kunde han inte ens personligen komma underfund med hur otroligt korkad han var.
”Du vet att jag är rutten från insidan ut”, muttrade Zihao, som någon slags halvhjärtad ursäkt. ”Mina syskon har alltid klankat ner på mig och jag antar att det har haft en viss effekt”, fortsatte han tyst och gömde ansiktet i kudden. I den stunden lovade han sig själv att aldrig säga någonting han inte tänkt igenom till hundratio procent. Men nu var det tyvärr redan för sent för det.

"Nej, det är du inte," suckar Joshua och sjunker ner bredvid den äldre, lyssnar och tar in hans ord. Blicken glider mot den äldre, granskar ansiktet med ett svagt leende. "Det här det nog haft.." viskar sextonåringen, bakom varje människa finns det en historia påminner han sig om. "Men rutten är du inte... du har dina bra och dåliga stunder."

”Du menar att jag har mina dåliga stunder hela tiden och sedan, då och då, en bra?” Påpekade Zihao och log blekt. Tvekande förde han en hand till Joshuas kind och strök över den felfria huden.
”Förresten, tänker du konfrontera Samuel?” Frågade han nyfiket och granskade sextonåringen med en undrande blick. ”För du borde verkligen göra det, han förtjänar en redig utskällning.”

Joshua skakar lätt på huvudet, båda två ut av dem verkar vara fyllda med självhat.
"Kanske det var så förut, men nu skulle jag säga att det är tvärtom, faktiskt." Berättar han, ler lät åt handen vid sin kind, innan leendet försvinner av frågan. "Jag måste väl det.. Jag vet varför han gjorde det, men han brukar inte gå så långt."

Zihao drog Joshua intill sig med en suck och gömde ansiktet i den andres hår igen.
”Han är riktigt rutten, mer rutten än vad jag är”, mumlade han och slängde benen omkring sextonåringen, så att han ännu en gång vidliknade någon slags blodigel. ”Och jag tror att jag är skyldig dig en honungsöl, eller två”, erkände han och skakade på huvudet.