Lost life (PRIVAT)

"Ja?" frågar han Scarlet och vänder blicken mot henne. Han märker att några av bordsgästerna spetsar öronen för att höra vad som sägs. Han stirrar de irriterat i ögonen tills de slutar.

"Jag fick aldrig svar på frågan. Vad händer efter middagen. Jag undrade om jag kommer eskorteras tillbaka till rummet." Hon satte ner glaset och såg på den tomma talriken och den byttes ut till en dessert.

"Jag vet inte" Han vänder blicken till Annabelle "Jag kommer snart, ska bara ta hand om en sak. Ni två kan väl prata lite" Han reser sig snabbt upp och går ut genom dörren.

Lite förbluffat såg hon efter honom och vände blicken senare mot Annabelle.En av Scarlets hårslingor gjorde sig fri och ramlade ner i hennes ansikte.
"Jag har inte sett dig förut." Hon hade knappt sett någon och hon kände sig dum. Men hon känner sig obekväm nu. Hon reste sig och såg mot dörren.
"Ursäkta mig."

Annabelle:
Hon kollar blygt upp på tjejen med det röda håret genom sin blonda lugg. Hon ser att tjejen håller på och skruvar på sig. Hon ser väldigt obekväm ut. När hon tilltalar Annabelle så rycker hon nästan till "Jag har inte sett dig förrut heller" svarar hon med en så svag röst att tjejen omöjligtvis kunde hört det. Såvida hon inte var en vampyr till. Hon ser ut som hon vill gå och AnnaBelle tittar ner i golvet igen.

"Varför är du här?" Hon ser på flickan och hon verkar vara en människa.
Hon kännde på sin hals och kved. Helt plötsligt kände hon sig svagare.
"Robin?!" Ropade hon.

"Jag vet inte" säger hon svagt och tittar upp lite. När hon ser såret på hennes hals förstår hon att hon antagligen är människa. Hon rycker till igen när hon ropar på Robin.
Hon var på vippen att säga någonting, men stängde munnen igen.

Scarlet reste sig upp och såg mot Annabelle och log.
"Du verkar vara en människa. Jag vill att du kommer med." Hon såg mot Tomas och slöt ögonen.
"Kan du hälsa att jag och den här flickan har dragit oss tillbaka för en timme eller så. Vi är på mitt rum. Jag känner mig ganska utsliten."

Hon blir lite chockad. "Eh, vem är du?" Fårgar hon lite starkare än förra gången så att tjejen ska höra henne över tumultet. Hon reser sig ganska långsamt "Vi kan inte bara gå. Han kommer kanska bli arg..." Hon vänder blicken mot där Gabriel hade gått ut och pillar nervöst på sina naglar.

"Jag är Scarlet. En person som Gabriel vill ha. Om han verkligen vill göra mig glad så låter han mig vila när jag vill." Hon började gå och öppnade förbi många vampyrer och hon kände deras blickar på sig.
"Du ser lika obekväm ut som jag känner mig. Så kom nu."