Privat mellan Ripadal och Kaninis

Umbridge såg på honom och sa
'- Hon kan ha gått och jag litar mer på en husalf än lärarna på den här skolan
Jag har inget val än att avskeda dig Snape.
Och jag föreslår att du lämnar skolan omedelbart, du är inte längre välkommen här.

Snape bleknade men nickade och såg ner och sa
- Jag ger mig av genast Umbridge.

Tess hörde vad Sev så och var tvingade sig själv att hålla tillbaka tårarna. Hon hade gjort så Sev hade fått sparken.

Umbridge gick iväg och Snape stod kvar i rummet och skrev en lapp till Tess att han var tvungen att ge sig av och att han skulle sakna henne.

an blunade och visste att hon var i sovrummet men han visste om han såg henne nu skulle det vara för svårt för att lämna och han la lappen på bordet innan han gick mot dörren.

Tess skyndade sig ut till Sev och stoppade honom.
" Du tänkte bara gå utan att ens säga hej då" grät hon.

Snape blundade och tog henne i sina armar och sa lågt.
- Förlåt.....men jag trodde det skulle vara enklare på det sättet.
Men jag måste gå Tess, jag är ledsen.
Men vi kommer att ses igen, men snälla gör inget dumt.

" När får jag se dig igen" grät Tess och kollade på Sev. Hon gömde ansiktet hos honom.

Snape hatade att höra henne gråta och höll henne närmare sig och sa.
- Jag vet inte Tess, men jag lovar att vi kommer att ses igen och håll koll på ringens lyse.

Han drog sig försiktigt bort från henne och sa lågt.
- Hej då Tess...och glöm aldrig, jag finns alltid hos dig, i ditt hjärta.

Tess sjönk gråtandes ner på golvet och kollade på Sev.
" Förlåt allt är mitt fel" grät hon.

Snape såg på henne och sa lågt.
- Nej Tess. det är mitt fel, när jag kastade förtrollningen över ytterdörren till denna kammare så tänkte jag inte på husalferna.
Något jag borde ha gjort.

Tess gömde ansiktet i händerna och grät. Hon skulle förlora den mannen hon älskade mest av allt.