Flygande giraffer!

Rachel nickade sakta. "Ja, det kommer jag. Men jag skulle ha saknat dig ännu mer om jag stannat" sa hon mjukt och log. Hon.vände sig mot honom. "Du är min bästa vän....Mitt allt, du är det viktigaste jag har" sa hon mjukt. Hon kom närmare och såg upp på honom. Hennes hjärta bankade hårt. "Jag tror du har blivit mer än bästa vän för mig, jag älskar dig" sa hon mjukt.

Mattias kysste henne mjukt. "Det är okej, jag är här". Han hade minnen och drömmar han med, om tiden på slavskeppet. Han hade ärr än.

David såg skrämt på henne och tog ett steg bakåt.
"Rachel....." sa han men hans röst svek honom. Han mumlade undan några ohörbara ursäkter och flydde därifrån. Det hade kommit så plötsligt, han visste inte vad han skulle ta sig till eller vad han ville.

Elionora log och lutade sig mot honom, de flesta såg artigt bort. De flesta visste vad de hade varit med om, kanske mest då Elionora då de varit på Karls fester.

Rachel såg på honom och hennes hjärta sjönk som en sten. Hon såg tyst på honom och då han sprungit iväg kom tårarna och hon snyftade till. Hon torkade dem snabbt och tog sig in. Hon gick bort från festen sen ut i korridoren och sprang. De lätta skorna gled nästan av hennes fötter så plötsligt snubblade hon och föll raklång på golvet. Hon snyftade lågt och försökte ta sig upp.

Mattias höll om henne då han fick syn på David, hur han skyndade sig bort. Han rynkade på pannan. "Var är Rachel?".

Elionora såg efter dem båda och ställde sig genast upp.
"Tror de så liven behöver hjälp. Jag tar Rachel." sa hon raskt och lyfte på kjolarna för att springa efter flickan. Hon finner den snyftande flickan och hjälper henne upp.
"Hur är det fatt?" frågar hon mjukt.

David sprang ut i trädgården, mot stallet och mot Herkules. Herkules, den som förstod honom.

Rachel hade gett upp och bara kröp ihop på golvet och snyftade tills Elionora kom. Hon såg upp och kramade hårt om henne. "David.....Jag....jag sa vad jag kände för honom, att jag älskar honom, men han bara sprang iväg utan ord" snyftade hon, hade hon blivit avvisad?

Mattias nickade och suckade men tog sig ut, han visste vart David hade tagit vägen. Han skyndade sig förbi Rachel och Elionora och var snart utomhus och tog sig till stallet. "David" sa han och gick fram till sin son. "Vad hände? Rachel står där inne och gråter som om hennes hjärta har gått sönder...":

Elionora torkade den unga flickans tårar och satte dem i en soffa.
"Han vet bara inte om sina känslor. Han blev väl överrumplad. Han kommer tillbaka, han behöver nog tänka." sa hon milt och kramade om flickan.

David såg på Mattias med ett ansikte som var vitt, han sadlade Herkules, han behövde komma bort ett tag.
"Jag måste ut i skogen." sa han bara och red iväg på hästen.

Rachel satte sig och försökte sluta gråta och kröp ihop i soffan. "Tror du? Men om han inte gör det? Då kan jag inte stanna här" mumlade hon och reste sig upp med febriga ögon. Om han avvisade henne kunde hon inte stå ut med att stanna här, hon var tvungen att gå.

Mattias suckade och ropade efter honom "Kom tillbaka innan gryningen" innan han gick in igen. Han tog sig till sitt rum och suckade, vilken röra.

Elionora log.
"Han gör dt och gör han det inte ordnar jag en annan anställning åt dig. Så kan min idiot till son minnas att han saknar och älskar dig." sa hon milt.

David hörde faderns ord och red in i skogen, långt in i den mörka skogen. Men skogen hade aldrig skrämt honom, han behövde tid att tänka och råd av sina vänner i skogen.

Rachel sa inget mer utan bara torkade de sista tårarna och suckade djupt, nedslagen och sorgsen. "Jag hoppas du har rätt" mumlade hon och började ta sig mot sitt rum, hon orkade inget mer, det fanns inget nöje kvar.

Mattias tog sig tillslut ut igen då han var tvungen att ta hand om gästerna. Han nickade mot Elionora då han gick förbi henne. "Han red ut i skogen, men han kommer tillbaka":

Elionora såg efter flickan och följde sedan sin man in till gästerna.
"Det blir bra det." sa hon lugnat.

Vad David gjorde där fick väl aldrig någon människa veta. Men i gryningen var han tillbaka med Herkules och knackade på Rachels dörr.