(ORP) Hide, run, survive

Cate:
"Då skulle jag kunna ta en kniv och halshugga mig själv, och ändå överleva?"

Ellie:
Nickar som svar till Olivia.
"Det är nonsens. Vi kan inte vara i himlen. Om något så är vi i helvetet", säger jag ironiskt och sätter på mig min klänning/tröja.
"Kan vi fortsätta gå nu?"

Marbelle
- Lägg av.. Säger jag tyst. Det här skrämmer mig. När Ellie säger att vi inte kan vara i himlen reser jag mig tvärt och börjar gå. Aldrig mer träffa Max.

Ellie:
"Himmel eller helvete så tänker jag inte stanna en minut till här"
Tar i Marbelles hand.
"Du behöver inte vara rädd, allt kommer bli okej", säger jag tröstande, även om jag själv inte riktigt tror på det.

Marbelle
Jag kan inte riktigt tro henne, men nickar tyst. Plötsligt hör jag ljudet av springande steg och ser några soldater komma springande. Jag skriker till och griper hårdare om Ellie, börjar springa jag med.

(spring efter Marbelle, jag har en idé ;3)

Ellie:
Jag spring/haltar efter.
"V-vänta jag hänger inte med", viskar jag men fortsätter springa.

Olivia:
Jag springer efter Marbelle och Ellie. Till slut hinner jag ikapp dem, och tar tag i Ellies fria hand.
"Var är vi påväg?", flämtar jag, och kramar Ellies hand hårt.

Ellie:
"J-jag vet inte, fråga Marbelle!", flåsar jag och känner hur jag börjar få håll.

Marbelle
De andra är tätt efter mig, och jag springer. Jag vet inte vars, men vi måste bort från dem. Och så plötsligt ser jag en grupp soldater närma sig från andra hållet. Jag snor runt. Samma sak där. Vi har inte flytt, vi har blivit vallade som får rakt in i deras händer. De närmar sig långsamt, och en av dem sliter tag i min axel och vänder hårthänt upp mitt ansikte mot sig. Jag antar att samma sak händer med de andra. Han drar fram något ur en väska, en injektionsnål. En spruta. Hans ögon är svarta, som om pupillen har utvigdat sig och han trycker in sprutan i min hals, precis vid halspulsådern. Jag skriker till men skriket fastnar i halsen och jag sjunker ihop. Han håller i mig för att jag inte ska falla och jag känner redan hur drogen har börjat ta över mitt blodomlopp. En vagt pirrande smärta sprider sig från min hals och ner längs mina axlar, armar och vidare ner i hela kroppen. Jag kan inte fokusera blicken och det känns som om min kropp har blivit hundra kilo tyngre och drar mig neråt, neråt, neråt tills jag inte längre har något annat val än att nå botten och mörkret som finns där, förlora all min stolthet till en soldat som håller i min slappa kropp som om den vore en trasdocka.

Ellie:
Jag hinner skrika ett:
"SPRING!"
Innan drogen forsar genom mitt blod.
För många droger på sistone.. Alldeles för många.
Soldaten håller i min slappa kropp som jag får mindre och mindre kontroll över.
"Fck you", fräser jag innan jag hamnar i drogens värld.