Tredje Världskriget

Då de bär in Akhiti hade Nike lyckats somnat, eller var det svimmat? Vad det än var så var hennes ögon slutna men andetagen hackiga, något med hennes lungor var fel.

Akhitis ögon var slutna och de drogade henne ännu mer. Komentarer från olika personer hördes.
"Det behövs."
"Hon är farlig."
"Att hon inte skrek..."
Hon omslöts av mörkret trots att hon visste att hennes liv just nu inte bestod av mer sömn och smärta, oh, kanske mat också...

Nike var det en annan sak med, för henne var de inte rädda mer sorgsna. Då hon sov såg hon ut som ett värnlöst litet barn.
De lämnade dem och framåt gryningen vaknade Nike stönande. Drogen var borta och nu smärtade det bara men inte mer än man stod ut. Hon satte sig upp och såg på Akhiti.
"Akithi" ropade Nike raspande fram och hostade till.

Akhiti rörde sig lite men mörkret från drogerna omgav henne fortfarande.
Vänta lite här, när fick hon sina mediciner sist?
Hon kunde höra något och kan möjligtvis ha sagt något utan är märkt det, men hon lyckade inte kontrolera mer än tankarna, om ens det.

Nike kom fram till henne, orolig försökte hon väcka henne.
"Akhiti, snälla." bad hon, hostade och det raspade i rösten.
"Säg att du lever kära du." bad hon.

Mörkret faller en aning. Hon lyckas inte öppna ögonen men hon rör sig lite och hostar.
"Snow... *host* Medicin... *host* kamera..." Får hon fram. Hennes kropp brinner och hon tror det som rinner ur munnen samt näsan kan vara blod.

"Jag fixar det." sa Nike lugnande, Snow så skulle hon kallas, så var det.
Hon skrek mot kameran, om Snow, om medicin. Skrek och skrek var väl en överdrift då hon eller ja de gjort något med lungan hennes.
Hon satte sig vid Akhiti.
"Överlev snälla Snow." bad hon och torkade henne med sin tröjärm.

Akhiti log fånigt med blodet mellan tänderna så hon såg riktigt galen ut, men leendet sa också 'tror du jag ska låta en sjukdom döda mig'. Hennes ögon var nu halvt öppna så hon såg lite men blicken var suddig.
Hon vet att vakterna kommer hämtq henne. Några bryr sig faktiskt då dem är härifrån och vissa behöver henne levande.

Nike tog hennes hand.
"Lämna mig inte." bad hon, böjde sig fram och placerade en lätt kyss på hennes panna innan dörren öppnades. Vakterna kom in och drog bort Nike från Akhitis sida innan de bar ut henne och lämnade Nike ensam.

"Vad tror du om mig egentligen?" Flinad Akhiti. Vakterna bar henne till ännu ett vitt rum. De lade henne på en vit säng. Nålar stack hennes hud och slangar koplades från maskiner till flickan själv.
Så fort smärtan försvann föll hon åter igen ner i mörkret.