Prs(Dragon Fantasy)

"Var inte dum!," skrattade Uriah "Du är vackrare än någonsin. Vänta här så hämtar jag mina grejer!"
Han kysste Minas panna och försvann sedan för att hämta papper och penna. Och sudd.

Mina suckade men nickade och log svagt, "Visst." hon förstod inte hur hon kunde vara vacker nu. Hon var blekare än någonsin, men ja han tyckte ju som han tyckte. Hon tog och drack mer medans hon väntade.

Uriah kom snart tillbaka, fullt utrustad. Han satte ner sitt staffli och betraktade Mina länge innan han började måla.

Mina betraktade honom då han målade henne men blicken for snart ut genom fönstret och blev frånvarande samtidigt som hon drack.

På tyget framträdde snart en näst intill identisk bild av den vackra flickan som låg i sängen. När Uriah en halvtimme senare var klar ställde han det hela att torka. Han log mot Mina.

Mina log trött tillbaka hon var trött och la sig ner. Hon såg på målningen, "Den blev fin." sa hon även om hon fortfarande inte tyckte hon var det. Hon förstod inte varför Uriah tyckte det.

Uriah nickade, "Tack. Det hjälper när man har världens vackraste människa att måla av."
Han suckade och blickade ut genom fönstret. Det småregnade.

Mina log matt och kysste hans hand, "Jag är glad att du tycker det." sa hon ömt och somnade sedan tungt med Hans hand i sin.

Uriah skrattade. "Det är väl inte så konstigt?" Det pirrade ordentligt i magen då hon kysste hans hand. Då hon somnade satt Uriah lugnt och stilla och höll Minas hand.

Mina svarade inte då hon somnat, men jo hon tyckte det var konstigt. Hon själv kunde hitta minst hundra sköngetsfel på sig själv.

Så småningom vaknade hon, det hade slutat regna och Uriah höll henne fortfarande i handen, han var så söt.