(PRS) BarnOwl98, Testralis, fashion7 och Textras

(L. GaGa - cool )

"Nej, hon har aldrig pratat om dig", när jag tänker efter, hon pratar aldrig om någon av sina kompisar… Konstigt.

Jag suckar när jag ser honom. Han kalla flint. Ormen. Och tillslut hela han. Voldemort. Och inte långt ifrån Voldemärta, hans dotter.

(NU BLIR DET SPÄNNELISPÄNNADE - SOM MIN BARNVAKT BRUKADE SÄGA NÄR JAG VAR LITEN HAHA!!)

"Va?", säger jag en aning sårad. Har hon aldrig pratat om sin bästa vän? Skäms hon över mig? "Jaha..."

"Men skit samma, jag pratar inte mycket om vad som händer hos oss killar", det var en lögn, ett dåligt försök till tröst, en dålig lögn.

Jag svarar inte, jag skrapar lite med foten i marken och drar omedvetet handen genom håret. Som vanligt. Undviker Brians blick.

- Pling. Kom in! Säger Voldemort kyligt. Jag kan höra hans roade leende när han talar till mig.
- Min herre! Mumlar jag och knäböjer framför honom.

"Ja.. Jag antar att jag borde gå, hoppas ni två har kul", tystnaden som uppstod kändes besvärlig. Och jag ville inte tvinga fram prat. Jag vänder mig om och börjar gå med kvasten i handen.

- Seså lilla flicka, inte ska du knäböja för herren! Skrattar Voldemort.
- Är inte det är önskan min herre? Frågar jag.

(MEN PLING DAFUUUQ : ()

"Vänta!", jag ropar efter Brian och fyrar av ett leende. "Jag är inte ledsen."