ORS

Jag skrattar lätt åt Cornelia. "Han är inte medveten om sitt misstag, det är något man bör ta hänsyn till."

Jag bestämmer mig för att gå och äta först, vilket var det enda jag kom på att göra så..
Jag sätter mig med Dan som tystnar när jag sätter mig.
"Vad är det?", jag börjar ta mat men ser på honom.
Han bara ryker på axlarna och fortsätter se på mig med samma min.
"Men säg bara vad det är Dan!"
"Jag gillar inte att du bråkar med Pling och Cornelia..."
"Dan, det är såhär att ALLA har blivit överfallna av en galen tjej med lila ögon, och vi ALLA tror att hon vill få tag på mig. Då tycker du att jag ska FORTSÄTTA utsätta dem för fara?!"
"Jag tycker bara inte att du ska trycka iväg dem..."
"Och vet du vad, den GALNA tjejen kontaktade mig nyss, så antagligen kommer allt vara över imorrn, eller så är jag DÖD, vilket är samma sak. Om du ursäktar mig nu", jag reser mig upp och går ifrån honom.
Istället sätter jag mig vid bordsändan och börjar äta igen.

Jag flinar åt scenen mellan Brian och Dan.

Jag har betraktat scenen och ser Brian gå iväg från Dan som nu sitter ensam. "Jag kommer snart" säger jag till Pling. Jag går iväg till Dan och sätter mig; "hej för tredje gången idag" säger jag och ler. "Hej" säger Dan och skiner upp.
"Vad hände med Brian?"
"Jag ville inte att han skulle stöta bort er, han blev sur och gick iväg"
"Mhm" jag slänger en mördande blick åt hans håll. Jag glömmer för en sekund att vi befinner oss i Stora salen och vrålar "IDIOT ÄR VAD HAN ÄR!". "Ehm, Cornelia, Dan petar mig i magen, sch" han ler lite. Jag tittar mig omkring och finner att alla i Stora salen stirrar på mig. "Oj..."

Bara han inte berättar för någon om att vi ska ses... IKVÄLL... Jag orkar inte med det mer. Medans jag går känner jag känslan av att någon iakttar mig.
"Varför inte bara nu, du vet att det här tar kål på mig", jag väntar på svar.
"Du valde själv tid och plats."

Jag märker att Brian har något på gång. Jag undrar vad det kan vara?

Jag suckar tungt och går till biblioteket. Kanske kan jag lära mig någon förbannelse som kan skydda mig bättre än min patronus...
Eller något som kan ta kål på denna tjej med lila ögon, eller både och.

Men innerst inne vet jag att jag aldrig skulle klara av det, dödandet.

(Hoppa till eran "träff" )

(okej .... I'M GOOING TO A DATE ♥ )

Klockan slog kvart i nio. Sällskapsrummet var fullt så ingen skulle märka om jag försvann, bra det.

Jag log lätt, Brian verkade ha något i kikarn.