Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai saktar ner farten och Seetani strider in i skritt istället.
- Scarlett, vi har bara varit ute i några minuter. Jag sa ju till dig att ta på dig varma kläder. Suckar Nicolai fram.
- Du måste skritta av Seetani innan vi tar in henne och jag måste träna Marcel en stund, han har stått stilla alldeles för länge. Marcel, kom! Ropar han till hästen som lunkar fram till dem.

Han tar tag i tygeln och svingar sig upp i sadeln.
- Sätt igång och skritta Scarlett, det är för kallt för att stå still. Håll dig här på volten så att jag kan träna Marcel. Säger han och ser på flickan, hennes andedräkt blir till vit dimma när hon andas och han kan se månens ljus speglas i hennes vackra ögon.

- Jag fryser inte om kroppen bara om ansiktet. Kinderna sticker av kylan.
Hon drar lätt i tyglarna och Seentani stannar och hon smackar lätt med läpparna och hon börjar gå i skritt igen och hon ser sig om.
- Men jag har svårt att se Herr Blackwood. Jag är inte lika duktig som ni.

Nicolai ser på Scarlett,
- Ni vänjer er snart, månen kommer fram från molnen om bara några sekunder, då kommer ni att kunna se väldigt bra tack vare snön. Säger han och nuddar lätt med hälen i sidan av Marcel. Hästen börjar skritta och går direkt i form med fin böjning på nacken och lätta trippande steg.

Marcel är en otroligt vacker häst med sin svarta lockiga man som täcker hela hans hals och hans långa svarta svans är också lockig och lång, den flyter mjukt bakom hästen.
- Ska vi träna ordentligt en stund Marcel? Hästen frustar som svar och bryter ut i en stadig och underbar galopp. Nicolai sitter stadigt i sadeln och följer varje rörelse hästen gör. De galopperar i en vacker, mjuk och formfull galopp runt i paddocken.

Ljudet av hovar i snön som dundrar fram fyller tystnaden runt om dem. Nicolai drar i ena tygeln och trycker med foten på motsatt sida när de kommer in i ett hörn. Marcel saktar ner till trav och går vackert i sidled från ena hörnet till andra.
- Bra Marcel, duktigt. Viskar han lugnt medan hästen arbetar.

Marcel:

Marcels man och svans:

Marcel galopp:

Hon hade fört in Seetani i mitten och såg nu på Nicolai medan han red och hennes mun öppnades. Så vackert att hon inte kunde få fram ett ord. Hon ser på när hästen dundrar förbi och hon ser sig om. Kylan biter sig fast i hennes kinder och håller henne kvar När de hade slutat så klappade hon händerna och log
- Det där var underbart. Kommer jag vara så duktig någon dag?
Hon rider fram och ler mot Nicolai.
- Och kanske någon kväll kan vi rida ut via skogen vi två?

Nicolai saktar ner till skritt och fortsätter att skritta runt i paddocken medan han lyssnar på Scarlett.
- Det där var underbart. Kommer jag vara så duktig någon dag? Och kanske någon kväll kan vi rida ut via skogen vi två? Säger flickan medan hon klappar sina händer. Nicolai ser roat på flickan och ger henne ett leende innan han säger,
- En dag kanske du är så duktig, det är bara hård träning som gäller, jag har ridit på denna besten i snart 400 år. Han klappar Marcel på halsen och släpper på tyglarna så att hästen får sträcka på sin hals.

- Jag hoppas att du tittade noga så att du såg hur jag satt och rörde mig ihop med hästen. Så du lär dig. Du kommer rida inne i paddocken tills du behärskar hästen. Du måste kunna alla gångarter, kunna stanna, kunna styra hästen och få den att lyssna på det du gör och säger. Sedan kanske vi kan rida ut en runda. Säger han sedan och ler mot flickan.

- Jag tror att det är mulet imorgon så då kan vi vara ute i dagsljus. Om du vill rida imorgon med förstås? Säger han och ler mot flickan. Han rider in till mitten där Scarlett och Seetani står.

- Då hoppar vi av och leder in hästarna till stallet. Säger han och i en enda graciös rörelse har han hoppat av hästen och landat mjukt i snön. Han väntar tålmodigt på att Scarlett ska hoppa av sin häst.

Seetani:

Hon ler och nickar till varje ord han säger.
- Ja jag såg ooch ibland såg jag inte. Dels av mörkret av molnen skymde månen igen och dels att ni red bakom ryggen på mig. Men jag såg hur du gjorde och jag ska försöka göra lika dant.
Hon hoppar av hästens rygg och tar tyglarna med ena handen.
- Det här var.. uppfriskande på ett sätt. Jag har aldrig ridit förut och det kändes... underbart men läskigt.

Nicolai börjar gå, han släpper Marcels tygel och ser upp på månen samtidigt som han rör sig mot stallet. Marcel följer lydigt honom där han går. Alltid vid hans sida. Det har tagit många år av hård träning för att få hästen att lyda på det sättet.
- När du har lärt dig att skritta, trava, stanna och styra så sak jag lära dig att gallopera, hoppa och få hästen tränad i dressyr. Säger Nicolai och ler mot Scarlett.

Hon skrattar bara mjukt och ser på honom
- Du ska verkligen lära mig allt du kan? Äta fint dansa och rida. Ska du lära mig läsa och skriva med?
Leendet var något man kunde smälta snön med och ögonen tindrade som stjärnorna högt däruppe Sakta så förde hon sin hand mot hans.

Nicolai ser ner på Scarletts hand som närmar sig hans. han knyter sina händer bakom ryggen för att hon inte sa kunna ta hans hand. Även om det smärtar honom att såra henne så är han inte redo än.
- Jag ska lära dig att skriva, läsa och räkna. Jag lovar. Säger han och ler mot flickan. När de kommer in i stallet stängs porten bakom dem.

- Kommer jag få tid för det? När kommer jag få sova och äta och ta ett varmt bad?
Hon ser på honom och ler mot honom och går in i stallet.
- Kan du hjälpa mig med Seetani? Hur ska jag göra nu?
Hon ser på honom och hon verkar så liten under alla kläder och hon tar av sig kappans huva så hennes hår väller fram.