LotR (Privat)

"Van vid vad?" frågar hon och ser upp på honom, tänk att hon vågade ligga här vid honom, det skulle hon inte förr, hon var rädd för män.

Han sträckte ut armarna.
"Allt det här. Sova ute igen." Han skakade på huvudet. "Det är faktiskt inte min grej."

Keya skrattar, "Och det andra är inte min. Hus, människor, sängar." hon bara skakar på huvudet, de var väl olika trots allt.

"Ja, du, Keya", sade han. "Du är speciell."
Hela hans kropp längtade tillbaka till värdshuset med sin mat och varma sängar medan han försökte hitta en bekvämare plats att sitta på. Han bet ihop.

"Speciell är väl alla, både på gott och ont." sa Keya och sänkte blicken, hon var speciell. Men det var bara konstigt och dåligt, det visste hon, därför hade det varit bättre om hon hade varit i skogen för resten av sitt liv.

Han märkte att hennes kroppsspråk ändrades - till det dåliga sättet. Han sträckte sig efter hennes hand.
"Nej, speciell på ett bra sätt."

Keya ser på honom och ler svagt, "Tycker du?" sa hon och lät henne ta hennes hand, ett stort steg för någon som ryggade tillbaka vid minsta beröring. Men sedan skakade hon på huvudet, "Nej, inte bra." sa hon.

Banner uppskattade att hon accepterade hans gest och tryckte lätt med sin hand runt hennes fingrar.
"Keya, om jag säger att det är ett bra sätt menar jag det."

Keya ler lätt mot Banner, "Tack." säger hon mjukt och hela hon verkar tacksam, hela kroppspråket visar det, "Ingen har sagt det förr." säger hon lågt.

"Du kanske aldrig gav dem chansen" Han ryckte på axlarna. "Eller så har alla du träffat på varit riktiga skitstövlar." Sedan log han blekt.