(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Adam skyndade sig att riva av en bit av sin tröja och la det snabbt på såren
" Snälla ge inte upp

Arvid lyckades komma åt halsen och försökte strypa sig själv när hans mamma kom tillbaka till honom

Alice stönade svagt till och öppnade ögonen lite och såg på Adam. "Adam...." viskade hon. "Du är här...". Hade det varit ännnu en mardröm bara?
"Vad fan håller du på med?" morrade Hannah då hon fick syn på Arvid. Hon lyckades få honom att släppa på greppet.

Arvid kämpade emot han ville så gärna ta självmord han viste att nu skulle hans mamma ge honom stryk för han bröt mot en regel

"Kämpa inte emot mig" morrade Hannah. Hon dök med huggtänderna mot hans hals och sörplade i sig blodet som gjorde henne starkare.
"Jag trodde du hade övergivit mig Adam" mumlade Alice och slöt ögonen igen.

" Det gör jag inte sa Adam och hörde plötligt ett skrik

Arvid skrek av smärta han försökte andas
" Snälla sluta sa han bedjande

Hannah tittade upp från hans hals med läpparna röda av blod. "Visst, bara för att ditt blof inte ska ta slut på en gång".
Alice ryckte skrämt till av skriket. "Adam.......". Hennes fingrar greppade tag.om hans hand.

Arivd andades och såg ner i marken
" Jag ska vara snäll fick han fram

" Det var Arvid som skrek sa Adam och höll om Alice

"Bra, duktig pojke" flinade Hannah. Hon reste sig från honom och gick iväg.
Alice snyftade lågt och kröp in i Adams famn. "Varför måste hon plåga oss?".

Arvi lät tårarna komma fram han hade inget val än att göra som hans mamma sa till honom. Han viste att hans mamma skulle få honom att skada de andra

" Hon vill väll hämnas sa adam

"Varför dödar hon inte oss istället då? Vi dödade ju henne". Alice tittade upp på Adam med tårfyllda ögon. "Det är som i drömmen".