PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Ja, ja, det låter troligt." Svarar Benjamin och försöker lugna sig även om hans hjärta dunkar som in i helvete av paniken han just fått över att de kanske vet var de är, var de är påväg. Gud, är han galen? Benjamin skakar lite på huvudet åt sig själv.

De åkte på och lämnade hotellet långt bakom sig. Mia kände sig lättad att lämna allt ännu längre bakom sig. Och att ha bekväma kläder..Hon trivdes rätt så bra i tröjan och byxorna som troligtvis varit Edwins.
"Undrar vad som händer om de fångar oss..." funderade hon tyst sedan. "De kommer säkert förlova om oss med andra båda två".

"Det låter väldigt troligt." Svarar Benjamin som läser på en av skyltarna att Tristrand är trettio kilometer bort. Så cirka en halvtimme dit, även om man, med Benjamins fart, skulle kunna dra ned det till tjugo minuter eftersom han är lite över hastighetsgränsen. Benjamin försöker sätta sig ordentligt då han sjunkit ned igen.

"Undrar om våra föräldrar någonsin ger upp sina planer på allt det här". Mia hoppades det, för att börja om sitt liv i en annan stad verkade inte så lätt. Speciellt inte då man inte ens var myndig ännu. Hon skulle fylla arton om någon månad.

"Jag tror inte att de kan bestämma mer om båda parter är myndiga. Vivian är myndig, men uppenbarligen villig och då tror jag inte min röst räknades." Svarar Benjamin osäkert och tvingas sakta ned då det tydligen skulle uppenbara sig en trafikkamera alldeles strax.

"Jag fattar inte varför hon vill gifta sig" sa Mia och skakade på huvudet. Vivian bytte ju jämt vänner och pojkvänner, en för varje vecka nästan.
De åkte på en stund till, och snart kom det en skylt att det var tio kilometer kvar.

"Jag tror att hon vill gifta sig med mig för att hon kan, liksom maktspel? Även om jag är rätt säker på att hon skulle vara otroligt svekfull." Svarar Benjamin och fortsätter köra även om den där tio-kilometersskylten får honom att gasa lite mer.

"Men ändå, det vore väl bättre om hon bara blev ihop med dig då? Att gifta sig...det är ju så officelt och ja....". Mia visste inte hur hon skulle förklara då hon tyckte att man aldrig skulle vara svekfull eller något, som om hon inte rymt skulle hon nog ha hängt ihop med Benjamin hela sitt liv.

"Hon har försökt, hur många gånger som helst, att bli ihop med mig." Svarar Benjamin. "Och varje gång har jag sagt nej till henne. Hon kanske ville ha sista skrattet eller något." Fortsätter han med en axelryckning. Även om deras giftermål skulle innebära att Benjamin byggde en bunker åt sig och bodde där istället för med henne.

"Jag förstår mig ändå inte på henne" mumlade Mia. "Jag förstår inte hur hon bara kan bli ihop med någon hur som helst och sedan slänga iväg honom som skräp, jag skulle aldrig kunna göra något sådant...jag har aldrig ens haft ett förhållande" sa hon sedan, mer till sig själv än Benjamin.
Hon blev tyst sedan och tittade ut genom fönstret, det var inte alls så mycket hus, eller ens så mycket bilar.