Förbjuden kärlek

"Spela schack, höra mig läsa för att jag läser så kasst, eller du kanske vill se mig brodera? Mycket spännande blodsutgjutelse och svordomar då. Du vet nålen mot Egeria en tornering på liv och död." flinar Egeria och skakar på huvudet, "Nej, men vet inte." sa hon och ryckte på axlarna.

Isis höjde ett ögonbryn.
"Du vet att inget av det där kommer underhålla mig en längre tid" suckade hon "Nej jag måste få röra på mig" sa hon bestämt och log sedan uppmuntrande emot sin vän.
"Det ordnar sig"

"Kanske inte." ler hon lite svagt och skakar på huvudet, "Inte långa sträckor och inte ute." säger hon bestämt och ser henne in i ögonen för att hon skulle förstå.

Isis suckade och reste sig upp.
"Ja mamma" muttrade hon och höll på att krocka med Fai i dörren.
"Isis" sa han och kramade snabbt om henne och hon log.
"Fai" sa hon roat och tittade på honom. "Lancelot?"
"Han har en del att tänka på" sa Fai och hon nickade och gick ut i korridoren och undrade vart Simon och läkaren kunde vara?

"Bra, min lilla flicka." säger Egeria muntert och klappar henne på axeln som hon vart ett litet barn.
"Bra, låt honom tänka då, länge." säger Egeria med skärpa i rösten och följer med dem ut i korridoren.

Isis blängde surt på Egeria och Fai tittade på dem.
"Försök inte att förstå" sa hon och han nickade.
"Jag kom bara för att se hur du mår, jag måste gå innan någon ser oss" sa han och hon nickade sorgset. "vi syns ikväll" viskade han och hon log.
"Det lär han göra" sa Fai och såg på Egeria. "Farväl min drottning, Egeria" sa Fai och bugade lätt innan han försvann ner för korridoren.

Egeria såg efter Fai och såg sedan på Isis, "Var inte sur, jag skämtar ju bara med dig." ler hon och lägger huvudet bevekande på sned och ser på henne med hundvalpsögon.

"Ibland känns det som om du är prinsessan inte jag" skrattade Isis och gick sedan korridoren ner och log när hon såg Simon som inte verkade det minsta glad.
"Vad är fel?" sa hon och Simon tittade på henne och log.
"Inget" sa han

"Jag är ingen prinsessa." ler Egeria och ser på honom med höjt ögonbryn, "Bara så du vet så är du dålig på att ljuga." säger Egeria sanningsenligt och ler lite mot honom, något var fel, "Vad sa läkaren?" frågar hon.

"Jag vet men ibland kan man börja undra" sa hon och log enkelt.
"Jag ljuger aldrig" sa Simon högtidligt och Isis frustade till men sa inget. "Något om en massa mediciner som jag skall få dig att äta" sa han och såg på Isis.