prs eragon

Jag kan inte ta ett steg till. Mina ben är stela av köld och jag fryser. Jag får inte somna nu! För då dör jag. Jag har tappat lusten att dö, inte för att jag har nått att leva för. Jag rullar ihop mig till en boll och försöker att inte somna. Det går inte, jag somnar.

Tidigt på morgonen vaknar jag. Det verkar fortfarande regna och har börjat blåsa nu. I alla fall låter det så. Jag ligger stilla och väntar på att Faor ska vakna. Trots den dåliga natten känner jag mig pigg och utvilad och beredd att sätta stopp för allt ont i världen.

Jag vaknar stelfrusen ända in i märgen. Myyyyysigt. Jag kommer troligen att dö här ute.

När Faor äntligen har vaknat äter vi lite och planerar hur vi ska fortsätta. Vi bestämmer oss för att besöka olika städer och att jag pratar med så många som möjigt om de råkar veta något. Jag tänker inte avslöja att jag är en drakryttare utan istället låtsas som om jag är en smått galen legosoldat.

Jag lyckas resa mig upp.

"Kan du försöka hitta ett värdshus så nära stadsmuren som möjligt när vi har hittat en stad?"
"Visst. Jag önskar att du kunde komma med."
Faor rätar på sig.
"Jag klarar mig"
Han låter nästan lite förnärmad.

Men faller ihop igen

Jag går in i staden, väl förklädd. Jag har med hjälp av magi och olika växter förändrat mitt utseende, så jag har nu ett halvlångt ovårdat halmfärgat skägg. Jag har färgat huden mörkare för att se ut som om jag har varit ute mycket i sol, och även målat en del ärr. Jag har lapp för ena ögat och ser till att halta lite när jag går.
När jag går in genom stadens portar är jag lite orolig att de ska tro att jag är en stråtrövare så vild och sliten som jag ser ut, men ingen hindrar mig från att gå in.

Happ då får man väll ligga här och dö. Kuuuuuuuul. Not.

Jag letar automatiskt upp ett finare och dyrare värdshus, men precis innan jag går in kommer jag på att jag antagligen är oönskad. Så istället går jag vidare och kommer in på sunkig krog. Här passar jag in bättre.
Inomhus är det varmt och stinker av svett, rök och alkohol.