Eragon [privat]

"Du får prata med dem. De har redan sett oss. " säger jag.
Murtagh ser sig om över axeln.

Jag tvingar tillbaka ett stön. Jag ser ingen utväg, så vi får väl flyga ner och se vad som händer. När vi närmar oss känner jag igen en av dvärgarna. Det är min lärare som utbilldade mig till smed

Sayn flyger efter Shea och jag studerar dvärgarna uppifrån. Två av dem har långt skägg och hår, den andra är en kvinna.

Vi landar.
"Var hälsad Giómgar. Vad gör du så långt ute i vildmarken?"
Jag hoppas att nervositeten inte hörs i min röst när jag hälsar på smeden.

Sayn håller sig några tiotal meter ovanför marken, cirklar runt ovanför dvärgarna och Sildak. Jag ser att han talar med en av dem, och hör ett namn nämnas. Jag undrar om han känner dvärgen.

"Sildak långe! Det var oväntat att se dig här. Och än mer oväntat att du har en drake med dig."
Han antyder en bugning mot Shea som granskar honom noga. Giómgars röst är hård och jag kan inte tyda vad han känner. Han skulle kunna vara fientligt inställd till oss, men han har alltid haft ett sträng och hård röst. Jag väntar på att han ska besvara min fråga

Ja, det verkar så.
Ska jag landa?

Ja

Sayn flyger ned till marken och landar mjukt. Jag glider ner från hans rygg och bugar lätt mot dvärgarna.

De granskar henne uppifrån och ner. Sedan bugar också de.
Jag känner att jag slappnar av.
"Det här är Enya Black och draken heter Sayn."
Utan att märka det har jag övergått till att prata dvärgspråket.

Jag tittar undrande på Sildak. Hör mitt och Sayns namn nämnas, men resten förstår jag inte.
Törne landar bredvid oss och Murtagh glider också av.

En antydan till leende syns i Giómgars ansikte.
"Jag tror du passar bättre som drakryttare än som smed bland dvärgarna. Du var duktig och lärde dig snabbt, men du stod alltid och drömde. Det var nästan så man såg dig flyga bort ibland."
Nu vet jag att han inte tycker illa om mig. Jag skrattar till av lättnad.