Eragon [Privat rollspel]

Aureus kastar sig över dvärgarna men kan inget göra utan att riskera att skada Aily. Aily suckar och bryter sen Murtaghs löfte.

Murtagh släpper Alex och kryper ihop. Han säger åt mig att sluta, för nu kan vi rädda Aily. Jag springer genast för att försöka. Alex är redan på väg och nu kommer Murtagh.

[Älskar min signatur ]

Aily ser dom komma springande och dom flesta av dvärgarna drar sitt svärd.
"Tungdil, vad gör du här?" utbrister en av dvärgarna. Dvärgen bär slöja.

(Ja, jag såg den. Den är underbar. )

Jag blir förvånad över att dvärgen verkar känna mig, för jag har inte sett dvärgen på länge.
"Räddar min vän. Tänker du försöka hindra mig", morrar jag utmanande.

[ ]

Aily vägrar möta varken Alex eller Murtaghs blick.
"Ja" säger dvärgen och kastar sig mot Tungdil.

Jag drar mitt svärd och bestämmer mig att nästa gång jag avväpnar en dvärg ska jag stjäla hans yxa så jag har ett vapen jag är bekant med, och försöker försvara mig så gott jag kan. Den här dvärgen är i alla fall en äreman och försöker inte med fula knep som Werm gjorde. Jag angriper och fintar mot hans huvud.

Medan Murtagh och drakarna försöker slå ner dom andra dvärgarna släpar Alex Aily därifrån.

Dvärgen duckar och striden fortsätter. Jag vet att ingen av dvärgarna kommer blanda sig i striden, och jag hoppas att jag inte behöver räddas av någon av människorna. Min stolthet skulle ta skada.

"Alex släpp mig" säger Aily och försöker komma på fötter.
"Så att du kan ge dig av igen? Skulle inte tro det" säger Alex.

Dvärgens yxa träffar mig, men det är inte allvarligt. Jag får bara ett långt skärsår över sidan av bröstkorgen. Innan dvärgen hinner dra åt sig yxan igen släpper jag mitt svärd och tar tag i skaftet av yxan och börjar dra dragkamp. Ingen av oss tänker släppa.